Fru talman! En högtidlig känsla infann sig ome-
delbart när jag började läsa propositionen Från pati-
ent till medborgare - en nationell handlingsplan för
handikappolitiken. Regeringen slår an tonen på första
sidan: Tillgänglighet för alla i vårt samhälle. Äntligen
ska det hända saker!
Jag gick sedan vidare i den spännande läsningen.
Men vad händer? Jo, ett så att säga avspännande drag
infinner sig, dvs. varje påpekande av hinder i till-
gänglighet följs av förslag om utredning med åtgärd
om kanske tio år. Det kanske är rätt sätt om man inte
avser att driva på utvecklingen, men regeringen har ju
sanktionspiskan.
Tro nu inte annat än att jag är glad över hand-
lingsprogrammet. Det var bara det att texten väckte
en sådan förväntan. Jag förstår rörelsen Independent
Living, som jag tidigare tyckte framstod som aggres-
siv. Rörelsen startade som en medborgarrättsrörelse i
USA. Tillgängligheten i samhället är ju grunden för
medborgarrätten. Tillgänglighet och bemötande är de
två viktiga ledorden i handlingsplanen. Det är rätt och
bra!
Reliefen blir ofantlig när man betänker att första
beslutet om handikappanpassning av kollektivtrafiken
fattades år 1979 - för 21 år sedan. Vad har hänt sedan
dess? Inte så mycket. Osökt kommer jag att tänka på
dålig barnuppfostran. Man ställer upp en massa reg-
ler, men ingen gör något för att följa dem.
Kristdemokraterna menar att ett statligt, ekono-
miskt stöd för tillgänglighetsåtgärder bör utgå åt-
minstone initialt, t.ex. fram till år 2005. Det skulle
öka takten betydligt i åtgärderna. I detta syfte har vi
även föreslagit ett ökat anslag till handikappanpass-
ning av föreningsdrivna samlingslokaler.
Kunskaperna om de handikappades villkor och
behov har försämrats det senaste årtiondet och före-
faller faktiskt nu bristfälliga av mycket att döma i
samhället, framför allt bland de yrkesgrupper som har
inflytande över byggprocessen. En orsak är att det
inte finns någon egentlig utbildning i handikappkun-
skap i utbildningen för arkitekter och byggnadsin-
genjörer. Vi menar att det är otillräckligt att regering-
en låter Högskoleverket endast se över innehållet i
utbildningen. Vi menar att kursplanerna ska utvidgas
så att de även omfattar handikappkunskap.
Även här i riksdagshuset har uppmärksammats
hinder i tillgängligheten. En särskild grupp har bildats
inom riksdagens förvaltning för att kartlägga och
förbättra tillgängligheten.
Jag har förmånen att ingå i ett handikappnätverk
med riksdagsledamöter från varje parti i riksdagen.
Nätverkets uppgift är att sprida kunskap i riksdagen
om olika aspekter på handikapp. En motion från detta
nätverk ligger till grund för utskottets tillkännagivan-
de om generell lagstiftning mot diskriminering - där
även funktionshindrade inräknas.
En grupp som har fått erfara brister i tillgänglighet
och bemötande är studerande på högskolenivå. De får
ägna mycket tid och kraft åt att planera och samordna
sin dag, utöver att handikappet kan göra att studeran-
det tar längre tid. Ett mycket stort problem är den
dåliga flexibiliteten i färdtjänsten. Samma erfarenhet
har drabbat föräldrar till funktionshindrade barn i
förskola och grundskola. På högskolan finns en han-
dikapphandläggare som är till stor hjälp. Motsvarande
finns inte på grundskolenivå. Föräldrar till funktions-
hindrade barn behöver en kurator med en samordnan-
de uppgift.
Det finns endast föga undersökt om dessa föräld-
rars situation. RBU har gjort en studie, Livsvillkors-
projektet, där det framkommer att många av föräld-
rarna upplever samhället som en motpart och kon-
trollerande instans. Byråkratiskt krångel förekommer
alltför ofta. Trots den ibland formella och omständli-
ga handläggningen blir många av kommunens och
försäkringskassans beslut felaktiga. Det finns en
tendens till en alltför byråkratisk syn på behov av
djupt mänsklig natur.
Hälsoproblem hos föräldrarna är ofta återkom-
mande. Dessutom inverkar oro för barnet samt ilska
och maktlöshet vid kontakter med myndigheter.
Många blir mycket nedstämda av att alltid behöva
tala om barnets problem och svårigheter, när de i
själva verket gläds åt barnen.
Kristdemokraterna har därför motionerat om bätt-
re samhällsstöd för föräldrarna. Jag yrkar därför bifall
till reservation nr 3.
Jag yrkar även bifall till reservation 33. Elever i
gymnasiesärskolan är inte som elever i gymnasie-
skolan berättigade till studiehjälp. För elever i särvux
finns det inget studiestöd från den 1 juli 2001. Krist-
demokraterna vill betona att människor med funk-
tionshinder ska ha lika möjligheter och samma rätt till
utbildning med hög kvalitet som övriga medborgare.
Det är den studerandes intresse och inte utbildnings-
form eller tillgång till stöd som ska styra den stude-
randes val. Möjligheterna till studiefinansiering bör
vara lika oavsett handikapp.
Lagen om särskilt stöd, LSS, tolkas och tillämpas
olika. Det ger besynnerliga effekter. 40 000 personer,
eller fler, får inte insatser enligt LSS trots att de anses
vara berättigade till det och trots att statsbidrag utgår
till kommunerna. Många funktionshindrade har fått
sin rätt till personlig assistans omprövad. 65-
årsgränsen för personlig assistans ska försvinna, har
regeringen aviserat. Men vad händer med dem som
fyller 65 år i år?
Okunnighet finns i kommuner om hur LSS ska
tillämpas. Bristande förståelse för funktionshindret är
vanligt. Det gäller även psykiskt funktionshindrade.
Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att
Socialstyrelsen snarast tar fram kriterier för bedöm-
ning av stöd till psykiskt funktionshindrade. De om-
fattas till stor del inte av LSS i dag. Det bör i lagen
tillföras några ord i uppräkningen av grundläggande
behov, nämligen: hjälp med aktivering och motiva-
tion. Detta skulle göra att de psykiskt funktionshind-
rade i större utsträckning även kunde få del av LSS.
För närvarande ställs det större krav på omvård-
nadsbehov när det gäller funktionshindrade barn för
att få personlig assistans. Man menar att skolan ska
hålla med assistent. Kristdemokraterna menar att
samma person bör kunna vara assistent både hemma
och i skolan om det anses önskvärt. Utskottet förut-
sätter att så kan vara fallet men exempel finns på att
det inte går till så.
Kristdemokraterna vill också avskaffa schabloni-
seringen av assistansersättningen och ersätta den med
en förenklad återredovisning, enligt förslag som han-
dikapporganisationer har lagt fram.
Vidare råder det oklarhet om hjälpmedel. Det har
hänt att kommunen tagit tillbaka hjälpmedel om bru-
karen flyttar till privat boende. Kommunen anser det
vara ett hjälpmedel för vården, inte för brukaren.
Särskilt har detta drabbat brukarkollektiv.
Många har klagat på hjälpmedlen. Det är för dyrt
och man får vänta länge. Man tycker sig inte få vad
man behöver. Ofta gäller det hörhjälpmedel. Bedöm-
ning, tillgång och kostnad skiljer orättvist mellan
landsting eller mellan kommuner. Ofta behöver funk-
tionshindrade insatser inom olika områden. Det med-
för flera system med högkostnadsskydd. Vi kristde-
mokrater har motionerat om en utredning av de funk-
tionshindrades ekonomiska situation. Glädjande nog
har utskottet kommit till samma resultat.
En utredning pågår om sanktioner vid kommunalt
domstolstrots. Regeringen lyfte ut frågan om sank-
tionsmöjlighet vid beslutat men inte verkställt stöd
för funktionshindrade enligt socialtjänstlagen eller
LSS. Lagutskottet avstyrkte förslaget av olika skäl.
Kristdemokraterna ansåg i det läget att en dålig lag
inte var att föredra.
Utskottet säger nu att den här lagen ska genomgå
förnyad prövning när den fullständiga utredningen är
klar. De erfarenheter som vinns efterhand ska tas till
vara. Kristdemokraterna delar uppfattningen att det är
oerhört angeläget att få till stånd sanktionsmöjlighe-
ter, varför vi godtar förslaget eftersom det förhopp-
ningsvis snart kan prövas ånyo.
Inte i någon annan fråga har jag mött så mycket
klagomål som i frågan om färdtjänsten. Resorna
måste planeras väl. Spontanutflykter går det inte att
ordna. Resorna tar lång tid på grund av samåkning.
Det drabbar studenter som pendlar - det blir svårt
med extralektioner. Det drabbar också människor i
arbete som måste avstå från spontant umgänge. För-
seningar i färdtjänsten ger problem med arbetsgiva-
ren. Antalet resor är för litet. Speciella behov vid
transport går det inte att tillgodose. Det finns heller
ingen att klaga hos.
En utredning pågår men saken hastar, anser Krist-
demokraterna. Kanske är det rentav bättre att ge stöd
till förbättringar av tillgängligheten i kollektivtrafi-
ken.
Jag är också ersättare i miljö- och jordbruksut-
skottet. Många företag skickar till mig bokslut och
sina miljöredovisningar. Nu ser jag fram emot att få
många tillgänglighets- och bemötanderedovisningar.
Givetvis står jag bakom våra reservationer men
jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 3
och 33.
(Applåder)