Herr talman! Nej, jag tror inte att någon kommer att gå i konkurs för att just jag som pälsallergiker eller någon annan inte kan gå in i alla affärer. Jag tror att det finns tillräckligt många andra affärer, eller för den delen tunnelbanevagnar, som jag kan gå in i.
Men min poäng, som Ali Esbati fullständigt ignorerar, är just att det finns så många typer av funktionsnedsättningar. Och hur ska vi göra för att kunna tillgodose allas behov?
När det gäller små näringsidkare handlar mycket om lokaliseringen. Om det är någonting som vi vet är det att små företag ofta befinner sig i små lokaler på de ställen som kanske inte är mest tillgängliga i en byggnad. Det kan vara källarlokaler, andra våningen och så vidare. Det finns inte hissar till allting, och det finns inte ramper till allting om vi nu ska fokusera bara på byggnader och fysiska hjälpbehov. Det som oppositionspartierna i stort sett uteslutande diskuterar här och som kommer i centrum är de fysiska behoven.
Jag försöker vrida lite grann på detta genom att säga att det finns andra typer av funktionsnedsättningar som i så fall också kräver åtgärder.
Men när det handlar om just näringsidkares möjligheter att göra anpassningar kostar det ganska mycket hur vi än vrider och vänder på det om vi verkligen ska ta detta på allvar. Bara en dörröppnare, alltså när man trycker på en knapp så att dörren öppnar sig av sig själv, kostar ett antal tusen kronor. De har en kostsam konstruktion som kräver underhåll. Jag tar detta som ett exempel på att det faktiskt inte är så enkelt för små näringsidkare som det verkar när Ali Esbati talar.