Herr talman! Jag är lite osäker på vad Annika Qarlsson sade i början av sin replik. Hon undrade om jag satt i riksdagen före 2006 eller inte. Jag kan upplysa om att jag gjorde det.
Alla människor ska ha sina mänskliga rättigheter. Det måste ju gälla också de människor som har en funktionsnedsättning. Det handlar om människor som är föräldrar eller som är unga och vill leva sina liv, precis som du och jag eller som våra barn kanske får göra.
Det handlar om så mycket mer än allt detta med att kunna köpa tjänster. Det handlar om mänskliga rättigheter.
FN har kritiserat Sverige för att undantagen inte är okej. Varför ska ni då lägga fram en sådan lagstiftning?
Bara för att det finns tio anställda i ett företag som har ekonomiskt starka muskler - det finns ju små företag som har enorma ekonomiska muskler och det finns stora företag som står på ruinens brant - gör ju inte det möjligheterna bättre.
Det låter på allianspartierna i debatten som att allt kostar hur mycket som helst, men det gör det inte. En del justeringar är små. De allra flesta företagen har, enligt statistiken, under tio anställda, och då blir det ganska verkningslöst för de människor som stängs ute på grund av att tillgängligheten inte finns.
Annika Qarlsson kan göra som jag, gå runt i sin hemkommun och se efter hur många hinder det finns.