Herr talman! När det gäller att dörröppnare kostar flera tusen kronor känner jag spontant att det känns som en ganska liten kostnad i jämförelse med att många fler människor kan komma in i till exempel en butik.
Återigen är det mycket svårt att tänka sig att ett företag som finns i en källarlokal och som ingen besöker skulle tvingas att installera en hiss. Det är en del saker som inte omedelbart kan förefalla självklara att de måste ske med en skälighetsbedömning.
Men som jag ser det är det viktigt att varje företag, oavsett hur litet det är och oavsett vilken verksamhet man bedriver, åtminstone måste ställa sig dessa frågor när man etablerar ny verksamhet eller inom ramen för de resurser som man har. Är det så att vi nu skulle kunna göra vår verksamhet mer tillgänglig, och är det så att vi har lagkrav på oss att fundera över detta och se vad som är rimligt eller inte?
Enligt vårt förslag skulle svaret på dessa frågor vara ja. Enligt Penilla Gunthers och de andra allianspartiernas förslag i propositionen är svaret på frågorna nej. Om man har ett företag med mindre än tio anställda behöver man inte ens fundera över dessa frågor. Lagen är inte tillämplig i detta avseende när det gäller diskriminering. Då frågar jag dig, Penilla Gunther: Ser du något problem med detta, och ser du att det skulle kunna vara ett problem på längre sikt när vi funderar över om samhället ska bli mer tillgängligt eller inte? Kan det vara ett problem?