Herr talman! Annika Qarlsson säger: Äntligen kommer den här förändringen i diskrimineringslagstiftningen. Jag vill bara påminna om att Centerpartiet var ett av de partier som den 14 juni 2012 röstade emot det tillkännagivande som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade föreslagit. Ni ville ju inte göra något tillkännagivande, men vi socialdemokrater säger äntligen. Även om vi inte är nöjda med resultatet är vi ändå nöjda med att man har kommit en liten bit.
Man kan faktiskt använda sig av skälighetsbedömning. De ekonomiska musklerna behöver ju inte gälla just siffran tio anställda. Därför undrar jag: Hur har Centerpartiet kommit fram till att tio anställda ska vara det optimala?
Sedan undrar jag: Hur kommer det sig att ni har ändrat er under dessa två år, eftersom ni säger äntligen?
Det sitter människor på läktaren som lyssnar på debatten, och det är väldigt roligt att de är här. Jag kan tänka mig att det var några av dem som demonstrerade här utanför. De vet hur det är. De skriver: Vi accepterar inga undantag. Bristande tillgänglighet ska bli en ny form av diskrimineringsgrund i lagen, men alltför många undantag legitimerar diskriminering. FN har kritiserat lagförslaget. Sverige måste ta det på stort allvar. Undantagen måste bort. Bara så får vi ett samhälle där alla kan var delaktiga.
Jag instämmer i det. Dessa människor har erfarenhet och vet vad det är som gäller. Varför ska det vara så många undantag?