Herr talman! Vad bra att Ann-Christin var med - jag tror att hon kom in 2004 eller 2005 - också under den tid vi hade en socialdemokratisk regering. Jag kan sätta en peng på att hon inte vid något tillfälle röstade ja för ett tillkännagivande till sin egen regering. Det arbetssättet är mycket ovanligt. Jag påverkar min regering på andra sätt. Det vi röstade om 2012 var inte ifall tillgänglighet skulle in i diskrimineringslagstiftningen eller ej, utan vi röstade om ett tillkännagivande.
Centerpartiet har sedan länge tyckt att det är viktigt att tillgänglighet kommer in som diskrimineringsgrund, och på det sättet har vi arbetat.
Även om vi i dag står och talar om mänskliga rättigheter - det är vad det i grund och botten handlar om och jag instämmer till fullo - är det bara att konstatera att vi måste skapa ett samhälle som fungerar, ett samhälle där många människor har ett arbete att gå till och är med och betalar skatt till den välfärd som vi har. Även om det finns ett parti i kammaren som gärna skulle se att vi inte har tillväxt är övriga partier eniga om att det är tillväxten som gör att landet växer och frodas och vi får en bättre välfärd som kommer alla till del, oavsett om vi har funktionshindrade eller inte. Då behövs det företag som har idéer, som brinner för saker och ting, som anställer människor som sedan är med och betalar skatt. Får vi inte in skatteinkomster så händer ingenting i andra ändan.
Ja, vi diskuterar mänskliga rättigheter i dag, men vi måste också se till att vi har ett samhälle som fungerar. Därför tycker jag att det är välkommet att vi nu tar det här steget. Jag är helt övertygad om att vi kommer att behöva fortsätta att arbeta vidare så att det ska gälla utan undantag i framtiden.