Herr talman! Du är ansvarig minister för den proposition som lagts fram, Erik Ullenhag. Jag har inte sagt ordet katastrof, vilket du kan se i protokollet sedan.
Det handlar om mänskliga rättigheter, och vi socialdemokrater tycker att undantagen blir alltför stora. Enligt SCB:s uppgifter för 2013 kommer 92 procent av företagen inom handel, 89 procent av företagen inom hotell och restaurang, 99 procent av företagen inom kultur och 90 procent av företagen inom transport att undantas från lagstiftningen genom förslaget. Det tycker vi är för många.
I debatten låter det som att alla åtgärder kommer att kosta enorma pengar. Men det finns en skälighetsbedömning som kan avgöra det. Det handlar om att människor med funktionsnedsättning ska ha rätt till sådant som du och jag vill ha och tar för givet. Det handlar om människor som är föräldrar. Det handlar om människor som är unga och som vill leva sitt liv så normalt som möjligt. De har samma önskemål om ett bra och värdigt liv som du och jag. Då kan vi inte göra så stora undantag.
Du får gärna säga att jag har hög svansföring, men för mig ska människor med funktionsnedsättningar ha samma möjlighet till ett värdigt och bra liv. Framför allt ska de ha tillgång till många saker som vi andra tar för givet.
När det gäller "varaktighet" är det otydligt vad det är. Därför ställde jag frågan, och därför kan vi inte ta ställning till det. Vad menar regering med detta?