Omskärelse av pojkar

Herr talman! "Det är beklagligt att vissa föräldrar

låter omskära sina pojkar. Men det är bättre att pojkar

omskärs i sterila miljöer av erfarna fackmän och med

bedövning, än att ingreppet sker i ett badrum och

utförs av någon svartjobbande kvacksalvare med

orena instrument."

Orden är inte mina. Det var Thomas Gür som ut-

tryckte sin syn på detta ämne i går i Finanstidningen.

Hans ord kan sägas symbolisera de känslor och fun-

deringar som många uttryckt under de senaste dagar-

nas diskussion kring omskärelse av pojkar. Thomas

Gür har inte varit ensam om att tycka till. Åsikter har

framförts i alla medier, men det har hela tiden stått

klart att det vi kallar sakkunskapen inte är enig i den-

na fråga. Närmast har detta kunnat avläsas i Läkartid-

ningen, där debatten har pågått under ett decennium.

Om man bortser från de starka känslor för eller

emot som framförs i ett antal av artiklarna i Läkartid-

ningen har det också funnits ett resonerande kring

vilka insatser som skulle krävas - för barnets, poj-

kens, skull. Det har handlat om att undvika att omskä-

relsen utförs av någon utan kompetens, om behovet

av hygieniska ingrepp och smärtlindring men också

om att lyssna till barnets åsikt eller problemet när

föräldrarna inte är överens om att ingreppet ska ske.

Sverige har ingen lagstiftning kring omskärelse av

pojkar, men efter en mycket omdiskuterad dom i

september 1997 väcktes kraven på att något borde

göras. Det var Högsta domstolen som ogillade ett åtal

för misshandel mot en annan man som omskurit sex

pojkar.

I samband med den allmänna motionstiden sam-

ma år lades flera motioner i ämnet. Görel Thurdin

motionerade om tillsättandet av en arbetsgrupp, Bar-

bro Westerholm om smärtlindring och Yvonne Ru-

waida om rätt till manlig omskärelse inom hälso- och

sjukvården. Med hänvisning till pågående arbete

inom Socialstyrelsen och Statens medicinsk-etiska

råd avslog riksdagen samtliga motioner.

Rädda Barnen tillskrev justitieministern och före-

slog en översyn av lagstiftningen. I november 1998

beslutade regeringen så att tillsätta en arbetsgrupp för

att se över hur omskärelse av pojkar bör regleras. I

regeringens beslut sägs att det saknas anledning att

förbjuda omskärelse av pojkar men att det bör kunna

krävas att ingreppet sker under betryggande former

när det gäller såväl hygien som bedövning och i en-

lighet med vad som kan anses vara barnets bästa.

Den interdepartementala arbetsgruppen lade fram

sin promemoria i januari förra året och föreslog en ny

lag om omskärelse av pojkar "i syfte att skapa garan-

tier för att omskärelsen äger rum på ett betryggande

sätt i enlighet med vad respekten för barnets bästa

kräver. Vi vill betona att vi inte ser någon motsättning

mellan de religiöst och kulturellt betingade aspekter-

na och respekten för barnets bästa."

Jag vill gärna stanna upp där en stund och titta

närmare på aspekten "barnets bästa". Barnkonventio-

nen har en oerhört stark ställning i vårt land. Då me-

nar jag inte bara i lagstiftningen och den offentliga

verksamheten utan hos var och en av oss. I denna

kammare har vi inte heller tvekat att ta strid för bar-

nets rätt när så varit påkallat. Därför anser jag det

viktigt att slå fast några punkter.

1. Manlig omskärelse var inte föremål för diskus-

sion i samband med framtagandet av barnkon-

ventionen.

2. Barnkommittén i Genève har aldrig tagit upp

frågan. Den har till uppgift att granska efterlev-

naden i de stater som har ratificerat konventio-

nen.

3. Den svenska barnkommittén, som tillsattes via

krav här i riksdagen, har inte heller gjort några

överväganden på området. Den redogör för den

dåvarande situationen men ställer inga krav.

4. Inga krav på förbud har väckts i motion eller

fråga här i riksdagen - inte heller i samband med

denna proposition.

Det är denna samsyn som legat till grund för ar-

betet med den här frågan. Jag vill därför passa på och

tacka mina kolleger i övriga partier i utskottet för ett

konstruktivt samarbete. Med barnets bästa för ögonen

har vi granskat propositionen och motioner och gjort

de förbättringar som vi ansett nödvändiga.

Det handlar om att smärtlindring alltid måste ges.

Detta ska ombesörjas av legitimerad läkare eller sjuk-

sköterska. Här fanns en oklarhet i propositionen som

vi nu tagit bort.

Vi anser inte att det ska lagregleras om särskild

kompetens för läkare för att få utföra omskärelsen.

Samma kompetens måste krävas som för ingrepp som

sker av medicinska skäl, men att det inte ska regleras

i lag utan skötas inom hälso- och sjukvården.

Vi föreslår också att regeringen ska ges i uppdrag

att efter fyra år återkomma till riksdagen med en bred

redovisning av erfarenheterna av lagregleringen. Här

har ju, bl.a. i en motion och av professor Yngve Ho-

fvander, framförts synpunkter om en tillfällig lag-

stiftning.

Jag anser att det är ett viktigt steg vi tagit när nu

riksdagens partier enats om att begära denna redovis-

ning och på så vis möjliggöra en utvärdering av lag-

stiftningen. Vi ska stifta lagar som står i samklang

med rättsuppfattningen i det omgivande samhället.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall

till förslaget i betänkandet och avslag på reservatio-

nen. Samtidigt kan jag konstatera att under de sex

minuter som har talat har det omskurits ungefär 140

pojkar runtom på vår jord.