Herr talman! Jag vill börja med att referera till vad
en omskuren och kränkt man anförde på TV i morse.
Han känner sig kränkt, kränkt av sina föräldrar och
kränkt av samhället som inte skyddat hans mänskliga
rättigheter som barn. Han beskriver det lagförslag
som vi debatterar i dag som överilat, dåligt under-
byggt och dåligt utrett. Lagförslaget har i praktiken
givit vika för religiösa och puritanska traditioner. Han
hävdar att begreppet religionsfrihet tydligt och kanske
avsiktligt misstolkats eller vantolkats. Han säger:
Smärtan är inte huvudsaken. Utseendet är inte huvud-
saken. Det är rätten att själv få välja som är huvudsa-
ken. Barnet har inte den fria viljan. Ingreppet kan
aldrig göras ogjort. Att få sin förhud avskuren bär
man med sig hela livet som en märkning, en ofrivillig
märkning.
Herr talman! I praktiken överlåter socialutskottet
ansvaret för detta ingrepp på den enskilde pojken om
han nu inte skulle vilja utsätta sig för en omskärelse
där förhuden skärs bort från pojkens penis. Om poj-
ken inte protesterar, sätter sig emot eller på något
annat synligt och tydligt sätt visar att han inte vill få
förhuden bortskuren genomförs ingreppet eller om-
skärelsen efter föräldrarnas och traditionernas öns-
kemål. Det försvarslösa skrikande barnet, ett barn
som inte har bett om att bli stympat, får sin förhud på
penis avskuren.
Men, herr talman, vad händer om pojken inte vill
men ändå inte vågar säga ifrån? Och för all del påpe-
kar både regeringen och socialutskottet mycket riktigt
att mycket små barn av naturliga skäl inte kan ge
uttryck för en egen vilja.
Detta förefaller mig vara ett stort avsteg från den
praxis som annars tillämpas utifrån principen om
barnets bästa, grundat bl.a. på FN:s konvention om
barnets rättigheter.
Jag trodde att vi i denna kammare och lagstift-
ningen främst ska skydda barn från just sådana situa-
tioner som en omskärelse i praktiken innebär, alltså
enligt barnkonventionens artikel 24 vidta alla effekti-
va och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditio-
nella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa, eller
som i artikel 19, där det står att vi via lagstiftningen
ska skydda barn mot alla former av fysiskt och psy-
kiskt våld, skada eller övergrepp.
Herr talman! Vems ärenden går socialutskottet
och regeringen i detta förslag? Ja, inte är det barnens!
Och jag frågar mig varför. Kanske har utskottet ett
bättre svar och ett uns till motivering för sitt avslag på
motion So44, skriven av mig själv med flera, där vi
begär att en åldersgräns på 18 år införs då den unge
mannen själv får bestämma över ett kirurgiskt in-
grepp av detta slag på sin egen kropp. Vi har även lyft
upp en gräns vid 16 års ålder då en pojke får anses ha
nått en sådan mognad att han är kapabel att inse inne-
börden i ingreppet och själv kunna medverka till ett
beslut. Detta måste sjukvården försäkra sig om vid
enskilt samtal med den berörde pojken, då det däref-
ter även krävs tillstånd från vårdnadshavare.
I praktiken finns det, herr talman, i motsats till det
Chatrine Pålsson sade, ett förslag i detta betänkande
på förbud mot omskärelse på pojkar. Min uppfattning
är att vi genom att inte totalförbjuda omskärelse av
pojkar bryter vi mot bl.a. barnkonventionen. Förvisso
är utskottets förslag bättre än regeringens proposition,
men jag förstår inte varför det ska krävas fyra år in-
nan en utvärdering ska genomföras.
Min största farhåga, eller det jag reagerat starkast
över - ja, herr talman, det jag så att säga saknar mest
av allt - är vart förhuden har tagit vägen. Ingenstans
har jag kunnat utläsa någon målinriktning att man på
sikt ska försöka få bort omskärelse av pojkar under
18 år. Varför? Kan någon vänlig ledamot i socialut-
skottet förklara detta för mig? Ska det för all framtid
vara så att vissa barn, små pojkar, automatiskt föds
till att utsättas för en omskärelse där pojkarnas förhud
skärs bort?
Vem tar ansvar för detta ingrepp när pojkarna bli-
vit unga män och känner djup ånger och förtvivlan
över hur de har behandlats och vad de har utsatts för
utan att själva ha förmått stå emot? Jag förstår att
detta lagförslag innebär att lagstiftaren tvår sina hän-
der, men det är socialutskottet, ja, vi ledamöter av
Sveriges riksdag, som i slutändan bär ansvaret men
som på grund av omständigheter som jag inte förstår
överlåter ansvaret och skulden på den pojke som
redan utsatts för något han inte kunnat påverka.
Herr talman! Jag har i viss mån, på kort sikt, för-
ståelse för lagförslaget med tanke på just barnen,
nämligen att på ett relativt sätt skydda barnen från
den smärta de utsätts för vid en omskärelse genom
smärtlindring och att ingreppet enbart får genomföras
av läkare, såvida barnet inte är under två månader
gammalt, då även andra, av Socialstyrelsen godkän-
da, tyvärr tydligen får genomföra detta kirurgiska
ingrepp. Syftet är dock att även här skydda barnen
genom att ingreppet ska ske så säkert som möjligt.
Men ingenstans står det något om att detta är en tem-
porär lösning, en akut åtgärd, i väntan på en attityd-
förändring till omskärelse.
Herr talman! Jag ser det här förslaget som en akut
åtgärd, och flera av ledamöterna i socialutskottet har
just påpekat detta i sina anföranden. Men det står
ingenting om det här i betänkandet. Varför? Ingen-
stans efterlyser socialutskottet en attitydförändring.
Ingenstans föreslår socialutskottet en informa-
tionskampanj mot att barn utsätts för könsstympande
ingrepp - ingenstans. Varför, herr talman? Ska vi se
detta förslag som pojkars rättighet att få förhuden
avskuren? Jag vill fråga er ledamöter i socialutskottet
om det är på detta vis som ni har gjort era bedöm-
ningar och avväganden.
Eftersom utskottet inte heller har valt att motivera
sitt avslag på motion So44, som alltså är den enda
motion där det krävs ett förbud mot omskärelse såvi-
da man inte har fyllt 16 eller 18 år, skulle jag kunna
se det som att utskottet egentligen instämmer i kravet
på åldersgräns men kanske inte vågar eller förmår
argumentera emot. Det har jag också uppfattat i flera
inlägg från talarstolen i dag. Och eftersom ingen här i
kammaren än så länge har begärt replik kan jag inte
heller annat än tolka det så att ledamöterna här i
kammaren håller med mig men av olika anledningar
inte förmår argumentera emot. Är det så, ledamöter i
socialutskottet? Vart tog principen om barnets bästa
vägen?
Herr talman! Jag har absolut ingenting emot om-
skurna män eller att män omskär sig. Jag är den förste
att förespråka mäns rätt att själva avgöra om de vill
ha kvar sin förhud eller ej av diverse olika anledning-
ar och skäl. Men jag är emot att barn utsätts för in-
grepp där de själva inte kan fatta beslut. Det är inget
annat än övergrepp, övergrepp på barn.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
motion So44 med kravet på åldersgräns för omskärel-
se av pojkar som inte är medicinskt motiverad och i
praktiken ett förbud mot omskärelse av pojkar.
Herr talman! Smärtan är inte huvudsaken. Utse-
endet är inte huvudsaken. Inte ens den sterila och
säkra miljön vid omskärelse är huvudsaken. Det är
barnets rätt som är huvudsaken, barnets rätt att själv
få välja. Det är huvudsaken.