Herr talman! Mycket av det Ulla Hoffmann och
även tidigare talare sagt kan jag i sak hålla med om
och ha förståelse för. Det sker utifrån vår kultursyn,
vår rationella syn och den västerländska uppfattning-
en om hur man tar ställning. Men jag kan inte hålla
med när det gäller det nedlåtande sätt som man ändå
har mot människor som har en annan tro. Tidsaspek-
ten är avgörande för hur deras religiösa upplevelse
och deras religiösa förbund med sin gud ska ingås.
Jag förstår inte deras syn, men jag respekterar den
ändå därför att jag tycker att det är en del av vår väs-
terländska idéfilosofi och vår tradition att respektera
andra åsikter och så långt som möjligt ta hänsyn till
dem. Vi ska övertyga dem i öppen debatt om att det
kan lösas på annat sätt och att det inte är ett rimligt
förhållningssätt.
Därför är de fyra åren viktiga. Vi ska föra den de-
batten, så att förändringsförslagen kan komma från de
religiösa och kulturella grupperna själva när de har
insett att vi i sak har en riktig argumentering. Men jag
är inte villig att ägna mig åt någon form av kulturim-
perialism där jag talar om att vi alltid har rätt, att vi i
alla sammanhang vet vad som är bäst och att vi för-
mår väga hur barn upplever det mot hur familjen
upplever det. Vi anser i vår individuella fixering att
man alltid ska få avgöra själv, men andra tycker kan-
ske i stället att samhörigheten i gruppen och familjen
väger över. De enskilda tycker kanske faktiskt det.
Vi ska övertyga dem i diskussion under dessa år,
men vi ska inte med lagstiftning tvinga fram någon-
ting och sätta oss på andra människors värderingar
och trosuppfattningar förrän de själva har funnit att
det kanske är bra att ändra sig. Jag vill ha större re-
spekt för andra människor. Jag delar i sak uppfatt-
ningen att vi ska komma till en annan lösning, men
det får ta den tid det tar.