Herr talman! Regeringens förslag som behandlas i
detta betänkande handlar om en reglering av hur
omskärelse av pojkar ska utföras. Men huvudfrågan
borde egentligen vara om omskärelse av pojkar över
huvud taget ska förekomma. Men regeringen tar inte
ställning till detta.
Viktiga frågeställningar som jag nu här vill tala
om är: Ska vi ha en total anpassning efter religioner
och sedvänjor, eller ska vi se till barnens bästa och
barnkonventionen? Jag tycker att dessa frågeställ-
ningar borde ha tagits upp i inledningen till betänkan-
det.
Jag anser att barn har samma rätt som vuxna till
egen religionsfrihet och kroppslig integritet. Det är en
egen individ. Det är alltså inte barnen som man har
tagit hänsyn till i första hand utan de vuxnas religi-
onsfrihet och sedvänjor. Jag anser att vi ska se till
barnens bästa och barnkonventionen som säger att
barn ska skyddas mot våld och övergrepp och att alla
stater avskaffa traditionella sedvänjor som kan skada
barn.
Herr talman! Omskärelse är ett smärtsamt in-
grepp. Det gör ont såväl under ingreppet som under
läkningsprocessen. Dessutom är ingreppet irrepara-
belt.
I regeringens och utskottets förslag tas ställning
för religion och sedvänja, men man vill inte att smär-
tan ska vara så stor och föreslår därför smärtlindring.
Tanken över huvud taget att religion ska räcka för
att riksdagen ska godkänna ett kirurgiskt ingrepp på
försvarslösa är egentligen både principiellt och sakligt
upprörande. Barnen kan inte välja. De kan välja reli-
gion som ungdomar och vuxna, de kan ta sig in i och
ut ur kulturella mönster, de kan ta konsekvenserna av
sin tro och de kulturella mönster de ställer sig bakom.
Det kan inte barn.
Jag tycker att det borde vara självklart att vänta
med ingreppet till barnet blir vuxet och självt kan
bestämma. Det är svårt att försvara ett smärtsamt
kirurgiskt ingrepp som sker på en viss människa utan
dennes samtycke.
Det smärtsamma ska som sagt nu åtgärdas så att
pojkar ska omfattas av smärtlindring. Pojkar på två
månader ska dessutom få en legitimerad läkare som
utför ingreppet, men det ska räcka med en kontroll av
lekmännen som utför ingreppet före två månader. Det
anses tillräckligt. Men att gossebarn under två måna-
der ska undantas är Miljöpartiet helt emot. Just på så
små barn är det tvärtom oerhört viktigt att en legiti-
merad läkare utför både rätt bedövning och själva
ingreppet. Komplikationer vid smärthanteringen är
inte ovanliga på små barn. Lagförslaget i denna del är
en total eftergift åt religiösa krav.
Jag inser, herr talman, att det i dagsläget är svårt
att införa ett förbud, eftersom handlingen är oerhört
symboliskt laddad, men min önskan är att omskärelse
på sikt kommer att försvinna genom diskussion och
genom att ytterligare steg tas för att minska fenome-
net. Attitydförändringar kan ske genom att man visar
på problem och nytta. Att ta bort en bit hud som i
naturens skapelse är mycket ändamålsenlig och skyd-
dar en mycket ömtålig del av kroppen för att markera
grupptillhörighet på barn måste ifrågasättas.
Återkommande diskussioner kan ge anledning till
ett nytt lagförslag, hoppas jag, när utvärderingen och
regeringens redovisning kommer att behandlas. Det
är först om fyra år, men det kanske tar så lång tid för
att kunna diskutera just attitydförändringar. Nästa
steg i ett lagförslag blir förhoppningsvis en ålders-
gräns för omskärelse, där barnets inställning är avgö-
rande och efter det att adekvat information om bief-
fekter klargörs. Hur påverkas t.ex. sexualiteten? Det
räcker alltså inte med information enbart om själva
ingreppet, utan det måste ges också om de framtida
konsekvenserna för den enskilde.
Herr talman! Inte ens baskravet för verksamheten
att ingreppet sker under betryggande och kontrollera-
de former av legitimerade läkare uppfylls i detta för-
slag. Att utelämna de allra minsta barnen till lekmän
och inte garantera den bästa möjliga medicinska be-
handling kan Miljöpartiet inte godta.
Jag bifaller reservationen, som innebär avslag på
propositionen under punkt 1.