Fru talman! Jag måste inleda med att förtydliga
mitt yrkande så att det blir formellt riktigt. Det ska
lyda så här: Med hänvisning till vad som anförts i
motion So44 yrkar jag att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att det införs en ren 18-
årsgräns för omskärelse av pojkar samt en 16-
årsgräns med den berörde pojkens och föräldrarnas
tillstånd.
Då var det formella avklarat.
Leif Carlson tog tidigare upp frågan om kulturim-
perialism, fru talman. Då kan jag inte låta bli att fun-
dera på en annan diskussion som fördes i televisionen
i morse. Det var integrationsminister Mona Sahlin
och en ung kvinna som diskuterade barnäktenskap.
Statsrådet Mona Sahlin hävdade att vår lagstiftning i
dag är mesig och att vi som lagstiftare inte har vågat
ta tillräckligt avstånd och visa tillräcklig tydlighet
genom att ändra lagen och förhindra barnäktenskap
för barn under 18 år. I dag tillåts barn som är 15 år
om de har utländska rötter att ingå äktenskap, dvs. att
deras äktenskap blir godkänt.
Varför är det okej, Leif Carlson? Är inte det kul-
turimperialism? Mona Sahlin sade att vi har miss-
lyckats genom att inte försöka förändra de attityder
som har funnits kring barnäktenskap. Det ska vi nu gå
till botten med. Varför innehåller inte betänkandet
från socialutskottet något om attitydförändringar, och
varför är det skillnad på frågor och frågor?