Fru talman! Jag tyckte nog att jag gjorde klart i
mitt anförande att jag tyckte att detta var långt ifrån
enkelt. Det är mycket problematiskt och berör mig
själv mycket djupt, då det handlar om motstridiga
principer av vilka jag faktiskt omfattar båda. Allt är
inte enkelt rätt eller fel, utan man får ibland ägna sig
åt mycket djup självprövning och djupa ställningsta-
ganden för att hitta en framkomlig väg. Det tror jag
att jag gjorde väldigt klart.
Sedan säger inte utskottet att vi ska gå ut och in-
formera på ett visst sätt och göra vissa saker. Vi sä-
ger: Nu ska det lämnas tidsrum, för här finns det
debattmöjligheter. Här kan de religiösa föreningarna
själva gå in och föra debatt. Andra debattörer i sam-
hället kan göra det. Det är inte vi som politiker som
ska tala om hur debatten ska föras och hur informa-
tionen ska ges. Jag har tilltro till människors förmåga
att själva ta tag i saker, att själva föra fram viktiga
spörsmål och föra den här debatten så att vi om fyra
år kan göra en utvärdering och då sannolikt finna en
sådan attitydförändring i de grupper detta berör att de
själva är villiga att lägga fram förslag till förändringar
och medverka till sådana. Jag har respekt för männi-
skors förmåga till det. Jag tror inte att vi politiker
behöver gå ut och tala om: Nu ska det göras på det
sättet, nu ska det debatteras si och nu ska det debatte-
ras så!