Herr talman! Omskärelse väcker starka reaktioner,
vilket visas av att den debatt som har förts har varit
mycket upprörd. En del debattörer hävdar att barnet
måste få välja själv och att omskärelse är ett brott mot
de mänskliga rättigheterna. Låt mig redan nu säga att
jag delar den uppfattningen. Religiösa samfund å
andra sidan hävdar sin rätt att omskära små pojkar,
eftersom de då ingår i ett förbund med Gud eller
Profeten. Under religionsfrihetens täckmantel kräver
de att få fortsätta dessa övergrepp på nyfödda eller
små pojkar - som om att skära bort en del, en viktig
del, av ett barns penis skulle vara att jämställa med
nattvarden, som överrabbin emeritus i judiska för-
samlingen hävdar.
Det är också intressant att notera hur många de-
battörer har uttryckt sig. Man talar om barnens rätt till
förbund med Gud eller Profeten. Man säger att man
har ett behov av att känna igen en jude eller en mus-
lim. Men detta är tydligen ett behov som endast finns
på den manliga sidan. Jag må vara okunnig på detta
område, men jag har svårt att föreställa mig att det
första två män gör för att känna igen varandra är att
dra ned byxorna. Och om det skulle vara så två män
bekantar sig med varandra, hur ska man då veta om
det är en jude, en kristen eller en muslim, eftersom
omskärelsen görs på samma sätt?
Det har hävdats av en professor i barnmedicin att
den medicinska aspekten inte är viktigast, utan att
barn har rätt till en kulturell identitet. Jag tar inte
ställning till om den kulturella identiteten är väl så
viktig som den medicinska, men jag förstår inte reso-
nemanget. Om den kulturella identiteten innebär ett
övergrepp på ett barn, är vi då beredda att acceptera
det? Alldeles klart och tydligt är det för vissa läkare
helt okej att utföra traumatiska kirurgiska ingrepp på
helt friska barn, och läkaretiken tycks som bortblåst.
Dessutom påstår en professor att smärtan endast
varar i 30 sekunder. Men om smärtan varar i ett par
veckor på en vuxen, varför skulle den då bara vara i
30 sekunder på ett barn? Självklart är detta nonsens.
Det är lika mycket nonsens som att hävda att barnet
inte skulle komma ihåg övergreppet. Tillräckligt
många vuxna män har vittnat om hur de upplevt om-
skärelsen som ett övergrepp och vilka spår den har
satt i dem för resten av livet för att omskärelse ska
totalförbjudas.
En judisk man uttrycker det så här: Jag känner
verkligen att de har tagit något ifrån mig. Vad han
uttryckte var inte bara att man hade skurit bort en del
av honom utan att man hade gjort det på en så känslig
del av kroppen utan någon medicinsk orsak. Man
hade framför allt skurit bort en del av hans könsorgan
utan att fråga honom.
I artikel 24 i barnkonventionen står att konven-
tionsstaterna ska vidta alla effektiva och lämpliga
åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor
som är skadliga för barns hälsa. I artikel 19 står att vi
lagstiftningsvägen ska skydda barn mot alla former
av fysiskt och psykiskt våld, skada eller övergrepp.
Min uppfattning är att vi genom att inte totalförbjuda
omskärelse av pojkar bryter mot barnkonventionen.
Religionsfriheten är viktig, och den ska försvaras.
Var och en av oss ska ha rätt att tillhöra ett religiöst
samfund och praktisera vår tro. Men omskärelse av
pojkar handlar inte om religion, lika lite som bortgif-
tande av 12-åriga flickor gör det. Jag har all respekt
för vad som står i Bibeln - det står inte något om
omskärelse i Koranen - men vi ska inte glömma att
Bibeln skrevs under en helt annan verklighet än den
vi lever i i dag. Att efterlevnaden av Bibeln kan för-
ändras vet vi. Vi lever i dag inte efter alla de påbud
som står där, eftersom vi vet bättre genom forskning
och t.ex. genom att den kvinnosyn som avspeglas i
Bibeln och Koranen har förändrats under årens lopp.
Självklart går traditionella sedvänjor eller religiö-
sa riter att förändra. Det handlar endast om medve-
tandegrad när det gäller vad de kan innebära. Över-
rabbinen emeritus säger i en debattartikel att han, om
han bara får bevisat för sig att omskärelse är stymp-
ning, kommer att ställa upp och försöka motverka en
tretusenårig historia. Det tycker jag låter positivt,
eftersom det kan innebära att förbundet med Gud kan
ta sig andra uttryck än att skära bort en del av en
pojkes penis.
Inledningsvis berättade jag att jag anser att om-
skärelse av pojkar ska totalförbjudas eftersom det
enligt min mening är ett brott mot barnkonventionen
och eftersom vi sätter barnkonventionen framför
denna traditionella sedvänja. Jag yrkar därför bifall
till motion So44 av Tasso Stafilidis. I motionen säger
vi att det ska finnas en åldersgräns på 18 år vid man-
lig omskärelse som inte är medicinskt motiverad.
Man skulle kunna ställa sig frågan varför jag då
inte yrkar bifall till Miljöpartiets avslagsyrkande. Låt
mig säga att socialutskottets betänkande är bättre
eftersom Miljöpartiets avslagsyrkande innebär att
omskärelsen kan fortsätta på samma sätt som i dag,
dvs. utan krav på smärtlindring eller hygieniska för-
hållanden och utan några krav på den som utför in-
greppet. Kia Andreasson säger visserligen att utskot-
tet sagt att Miljöpartiet måste avslå förslaget för att
kunna lägga fram sin reservation, men alternativet
hade varit att Miljöpartiet hade skrivit ett eget lagför-
slag i en reservation.
Herr talman! Jag vill också slutligen framföra att
jag tycker att utskottet har gjort ett mycket seriöst
arbete, även om jag anser att man kunde ha gått läng-
re. Vi har kommit så pass långt i Sverige att vi inte
borde acceptera att övergrepp på småpojkar genom-
förs under religionsfrihetens täckmantel.