Fru talman! Det moderna västerländska samhället
bygger på många viktiga principer. Individens rätt att
fatta sina egna beslut är en sådan viktig princip, och
jag delar denna grundsyn, men det är självfallet en
villfarelse att denna individens rätt uppstår i ett värde-
ringsneutralt rum. Familjen och övriga vuxenvärlden
är ju sådana kollektiva rum där de här värderingarna
tar form, och mot bakgrund av de här värderingarna
tar sedan den unge spjärn ibland, och oftast, för att
tradera och bära dem vidare, ibland för att ta avstånd
från dem.
Jag tycker att socialutskottet i det här ärendet har
balanserat den nu aktuella frågan, som gäller det
medicinska ingreppet, såväl som de värderingar som
rör religionsfrihet och respekt för människor. Man har
gjort ett mycket bra ställningstagande. Jag stöder det
till alla delar.
Men det som motiverade mig att ta till orda i den
här debatten är inte betänkandet i sig utan debatten
här i den här kammaren i dag och det som vi har hört
utanför den här kammaren under den här processen
och även tidigare. Det handlar om respekten för män-
niskor. Jag saknar den här grundläggande respekten.
Det innebär inte att man inte i olika frågor kan dis-
kutera de olika uttryck för kulturella och religiösa
traditioner som finns, men den grundläggande re-
spekten måste finnas där.
Ulla Hoffmann och andra har talat i termer av att
den här traditionen sker under religionsfrihetens
täckmantel och påstår att det här inte handlar om
religion. Då har ju hon och andra brutit mot den
grundläggande princip som säger att vi ska ha respekt
för hur människors värderingar har växt fram. Det
innebär inte att vi bara ska ta allt för god fisk och
säga att så här är det, och så här ska det få vara. De-
batten kan få förekomma, men den måste grundläg-
gas i respekt. Man måste kanske ändå påminna om att
vi står här i Sveriges riksdag år 2001 och diskuterar
en tradition som är åtminstone 4 000 år gammal,
sannolikt ännu äldre. Den hänger i huvudsak samman
med två världsvida religioner och har dessutom kultu-
rell spridning i Afrika och andra delar av världen och
har haft det under lång tid. Skulle vi nu plötsligt år
2001 vara så upplysta att vi kan basunera ut rätt bak i
historien att man har haft fel? Det är ju inte respekt-
fullt mot människors sätt att bära och behandla sin
tradition.
Jag tycker att saken kan diskuteras. Jag tycker att
socialutskottet och regeringen i huvudsak har lagt
fram ett förslag som skapar en bra reda i den här
frågan, men respekten för det som hos människor är
grundläggande sedan generationer måste vi ta som
utgångspunkt för ett sådant här samtal. Så ser också
svensk lagstiftning ut, och jag tycker att det är viktigt
att det sägs i den här debatten.