Fru talman! Den svenska domarkåren kan inte an-
klagas för att vara grälsjuk eller vårdslös med orden.
Domarna utgör en yrkeskår som lojalt medverkar till
att uppfylla lagstiftarens och regeringens mål obero-
ende av om dessa gäller lagstiftning eller organisato-
riska förändringar.
Mot den bakgrunden är det närmast sensationellt
att Högsta domstolens ordförande, landets hovrätt-
spresidenter, Sveriges domarförbund och enskilda
lagmän ger sig ut i den offentliga debatten och inte
bara varnar för att rättssäkerheten i våra domstolar är
i fara, utan också riktar skarp kritik mot regeringens
och Domstolsverkets sätt att driva på såväl föränd-
ringsprocessen som budgetprocessen.
Ett genomgående tema i domarnas kritik gäller
formerna för den nu pågående förändringsprocessen
inom domstolsväsendet. Förändringsarbetet drivs på
utan att riksdagen har fått ta ställning till någon ge-
nomarbetad plan med regeringens mål och syfte med
förändringen. I debatten har vidare gjorts gällande att
förändringsarbetet, som bl.a. lett till nedläggning och
sammanslagning av domstolar, är tveksamt från kon-
stitutionella utgångspunkter. Domstolarnas självstän-
dighet och oberoende är skyddade i grundlagen, och
domstolarnas verksamhet ska varken kunna kom-
menderas eller ledas på samma sätt som andra myn-
digheters verksamheter.
Den andra principiellt viktiga frågan med anled-
ning av det pågående förändringsarbetet rör riksda-
gen, som har sidsteppats av regeringen i frågan om
hur domstolarnas framtida yttre organisation ska se
ut. För att bringa klarhet i vilka planer regeringen har
med förändringsarbetet och vilka rationaliserings-
vinster som åsyftas bör regeringen för riksdagen
redovisa en övergripande plan för reformeringen av
domstolsväsendet. Vi saknar en sedvanlig riksdags-
behandling, så att även riksdagens ledamöter får
komma till tals och fatta beslut i denna för medbor-
garna så viktiga fråga.