Fru talman! Vi vet att rättsväsendet står inför stora
utmaningar inför 2000-talet. Avsikten är, som det står
i budgeten, att domstolarna ska moderniseras med ett
medborgarperspektiv som ledstjärna. Det är en riktig
tanke. Men det räcker inte att säga att domstolarna nu
ska ges större frihet att själva genomföra detta. Vi
måste också ge vettiga instrument till det.
Några frågor bland många vill Folkpartiet ställa i
dag. Hur ska t.ex. domstolarna kunna genomföra en
kvalitetsförbättring i sitt arbete med de kortsiktiga
budgetvillkor som vi nu har? Hur ska man kunna ta
tid och utrymme till kompetensutveckling i det pres-
sade arbetsläge som finns för personalen inom dom-
stolsväsendet? Och hur ska rationaliseringarna gå till,
så länge lagstiftningen och domstolsväsendets yttre
organisation ser ut som de gör och därmed innebär att
domstolarna själva inte kan påverka?
Vi ska nämligen komma ihåg att de viktigaste
delarna inom domstolsadministrationen inte sköts av
domstolarna själva. Domstolsadministrationen ligger
i många delar hos andra samhällsorgan än domstolen.
Det är alltså vi i riksdagen, regeringen och Dom-
stolsverket som i realiteten har huvuddelen av upp-
gifterna på området.
Ett problem för den yttre domstolsadministratio-
nen är att normstyrningen, budgetstyrningen och de
andra styrformerna i många avseenden inte är väl
synkroniserade. Det finns konflikter mellan budget-
styrning och normgivning. Normgivningen uttrycker
de generella, materiella förutsättningarna för dom-
stolsverksamheten. Vi ska då komma ihåg att något
väldigt speciellt för domstolarna är detaljeringsgraden
i normgivningen i fråga om hur verksamheten ska
styras. Vi ska också vara medvetna om att det kan
finnas yttre förhållanden som domstolen inte råder
över och som innebär att domstolen faktiskt får över-
skrida budgeten. Då är det också viktigt att komma
ihåg att det är ett skyddsintresse att budgeten inte
inrymmer åtgärder som undergräver domstolens
självständiga ställning utan att denna permanent kan
upprätthållas.
Den yttre domstolsadministrationen i Sverige är
som sagt en uppgift för riksdag, regering och dom-
stol. Men då är det också viktigt att vi i riksdagen får
vara med och diskutera, argumentera och fatta beslut,
att vi med bred förankring kommer överens om hur
uppgifterna mellan dessa ska fördelas, vilken grad av
oavhängighet Domstolsverket ska ha samt vilken grad
av medbestämmande, delaktighet och inflytande
domarna och domstolscheferna ska ha i sin verksam-
het.
Inte oviktigt är också hur Domstolsverket ska vara
sammansatt. Hur ska man utse ledamöterna? Ska
Domstolsverket vara en vanlig förvaltningsmyndighet
eller ska vi tillåta en högre grad av autonomi? Vad
ska egentligen domstolarna själva administrera, och
vilket ansvar ska man ha som domstolschef?
Detta bedömer vi i Folkpartiet som mycket viktiga
frågor som vi måste ta tag i.
Självklart instämmer vi i Folkpartiet också i att
det behövs en mer rationell och likformig domstols-
organisation. Men då är det viktigt att alla fakta
kommer på bordet, att alla siffror kommer fram och
att man när man har en utredning verkligen får dis-
kutera alla variabler. Det fick man inte i de utred-
ningar som har varit.
Större frihet för domstolarna behövs, menar vi i
Folkpartiet, för då kan man samtidigt ha skärpta krav
på resultat. Här måste vi också tänka på några saker.
Vi måste ge domstolarna makten över statistiken och
resultatredovisningen. Det får då inte inskränka sig
till en dialog med Domstolsverket över huvudet på
domstolarna. Vilka är det som bäst känner sin verk-
samhet? Jo, det är de som jobbar i domstolarna.
Självklart ska de då få tillgång till instrumenten och
få ställa kraven.
Vi i Folkpartiet håller med om att det behövs ett
visst utrymme för försöksverksamhet. Men vi vill
understryka att det finns ett grundlagsfäst krav på att
huvuddragen i domstolarnas organisation ska framgå
av lag. Därför ser vi det som självklart att vi i riksda-
gen ska diskutera huvuddragen.
Hur ska man då få dynamik och utveckling och
samtidigt bevara självständighet och permanens inom
domstolsväsendet? Måste man avstå från effektivi-
tetsförbättringar för att värna domstolarnas oavhäng-
ighet? Ja, säger vi i Folkpartiet. Man kan inte driva
effektivitets- och produktivitetstänkande på samma
sätt när det gäller domstolar som när det gäller andra
offentliga förvaltningar. Den konstitutionella princi-
pen om domstolarnas självständighet har sitt pris.
Medborgarna har rätt att kräva ett domstolsväsende
som värnar om denna princip men som samtidigt kan
arbeta effektivt och svara mot högt ställda servi-
cekrav. Den enskilde - det måste vi komma ihåg -
måste kunna lita på lagstiftning och myndigheter. Då
måste vi få domstolar som har möjlighet att påverka
sin situation.