Fru talman! Rättsväsendet är en av hörnstenarna i
en demokrati. I Sverige har vi ett rättsväsende som
fungerar så väl att de flesta medborgarna inte reflek-
terar över dess betydelse för demokratin. Men det
innebär inte att vi kan slå oss till ro. Rättsväsendet
måste ständigt utvecklas så att det motsvarar medbor-
garnas förväntningar och berättigade krav. Det är
angeläget att medborgarnas förtroende för rättsväsen-
det kan bibehållas och stärkas ytterligare. Att refor-
mera rättsväsendet och det som är föremål för dagens
debatt, dvs. domstolsväsendet, är en svår uppgift.
Samtidigt som vi måste respektera domstolarnas och
domarnas konstitutionella särställning, får vi inte
undandra oss ansvaret för viktiga frågor som rör t.ex.
kompetens, effektivitet och handläggningstider. Det
är frågor som är av grundläggande betydelse för
medborgarnas förtroende.
Jag välkomnar därför dagens debatt. Det är ett
ämne som förtjänar en framskjuten plats i det offent-
liga samtalet. Jag vill ta tillfället i akt att ge min syn
på de krav ett framtida domstolsväsende måste vara
rustat att möta. Förhoppningsvis kan vi här finna en
gemensam plattform att utgå från när vi sedan disku-
terar hur domstolsväsendet ska vara utformat.
I den konstitutionella debatten, både nationellt och
internationellt, talas det om politikens judikalisering
eller judifiering, dvs. att domstolarna får mer makt på
de valda politiska organens bekostnad. Delvis är det
här en konsekvens av att de enskilda medborgarna
getts ökade möjligheter att i våra domstolar få prövat
hur politiska beslut överensstämmer med Europarät-
ten.
Vi kan nog slå fast att tendensen med ökad makt
för domstolarna är ett faktum, och att ett skäl är de
politiska besluten om medlemskapet i EU och Euro-
pakonventionens införlivande med svensk lag. Dom-
stolarna har alltså fått ett ökat inflytande. Därmed har
de också fått ett större ansvar. Det är vår uppgift som
politiker att se till att varje domstol i vårt land är
rustad för att klara det ansvaret och utöva den legiti-
ma makt som bl.a. Europarätten ger dem. Detta ställer
självfallet mycket stora krav.
Samtidigt som kraven på domstolarna har ökat
från ett konstitutionellt perspektiv, har de också ökat
från de mer traditionella perspektiven. Många domare
säger att de mål de har att hantera har blivit svårare
och tyngre. Det gäller såväl civilmål, brottmål som
förvaltningsmål. Det kan bl.a. bero på svårare krimi-
nalitet och mer komplexa affärsförhållanden. Men jag
tror att det finns ytterligare en dimension som gör
målen mer svårbedömda, nämligen att vår kunskap
förbättras, t.ex. om olika brott. Det kan låta som en
paradox att förbättrad kunskap gör saker mer svårbe-
dömda, men jag ska ge några exempel på vad jag
menar.
Övergrepp mot barn, ofta med sexuella inslag, är
oerhört komplicerade att utreda och besluta i. Kun-
skapen om barns reaktioner och sätt att uttrycka sig
utvecklas ständigt. Våld mot kvinnor är också en
brottskategori där kunskapen om människors beteen-
de ökar och i många fall är avgörande för den slutliga
bedömningen av frågan.
De komplicerade vårdnadstvisterna är exempel
utanför brottmålsområdet. Vår ökade kunskap gör
alltså att verkligheten ter sig mer mångfasetterad och
därmed mer svårbedömd. De som ska döma i dessa
mål måste ges möjlighet att följa med i den kun-
skapsutveckling som hela tiden sker för att kunna
göra riktiga bedömningar.
En tredje faktor som påverkar dagens domstolsvä-
sende är de allt högre krav allmänheten, dvs. medbor-
garna, ställer. Domstolarna, liksom andra myndighe-
ter, förutsätts ge en service av högsta kvalitet. Den
tekniska utvecklingen har fört med sig att medbor-
garna förväntar sig snabba svar från de myndigheter
de kommer i kontakt med. Då är det inte acceptabelt
att få vänta på besked, ibland i flera år. Förfarande-
regler och organisation måste därför utformas så att
även domstolarna kan använda moderna arbetsformer
och ny teknik för att leva upp till kraven på snabbhet
och effektivitet. Den tiden är förbi när medborgarna
såg domstolarna som auktoriteter som inte fick ifrå-
gasättas.
Fru talman! Jag vill understryka att jag har ett
stort förtroende för den domarkår vi har och den
kompetens som den besitter. Jag har goda skäl för att
ha det. Men vi kan inte begära det orimliga. Ingen
kan mäkta med att fördjupa sig i, och få rutin på, att
klara av brott mot barn och kvinnor, vårdnadstvister,
svåra skatteupplägg, avancerad IT-brottslighet, in-
vecklade affärstransaktioner och mycket annat och
ovanpå allt detta beakta Europarättens vittförgrenade
inflytande. Andra aktörer inom rättsväsendet har
redan dragit slutsatsen att en hög kompetens inom
olika områden kräver specialisering; det gäller natur-
ligtvis advokater, men också inom åklagarväsendet
förekommer en långt driven specialisering.
Fru talman! Jag hoppas och tror att vi oavsett po-
litisk färg är överens så här långt. Är vi det, har vi en
gemensam plattform för att bygga vidare på ett dom-
stolsväsende för 2000-talet, som fullföljer en tradition
med ett domstolsväsende som motsvarar medborgar-
nas högt ställda krav på kvalitet och rättssäkerhet.
Det är mot den bakgrund jag nu har tecknat som
regeringen har intensifierat den mer eller mindre
ständigt pågående reformeringen av domstolsväsen-
det. Men reformarbetet är också nödvändigt om vi
ska kunna skapa rimliga artbetsförhållanden för do-
mare och annan domstolspersonal som arbetar i våra
domstolar.
Även domstolarnas resurser - behov och fördel-
ning - samt effektivitet behöver ses över. När dom-
stolsväsendet granskats har resursanvändningen del-
vis ifrågasatts. På sina håll överensstämmer inte ar-
betsbördan med tilldelade resurser. Trots en i många
fall hängiven arbetsinsats av all personal växer balan-
serna i en del domstolar, medan andra har en överka-
pacitet. Det är inte acceptabelt.
Men ett bättre resursutnyttjande räcker inte. I
varje fall övergångsvis behövs ett resurstillskott, och
därför föreslår regeringen i budgetpropositionen en
viss höjning av anslaget till domstolarna. Det finns de
som tycker att höjningen skulle ha varit större, men
det är min bestämda uppfattning att det inte går att
köpa sig rättssäkerhet i en delvis omodern organisa-
tion. Pengar kan inte ersätta brister i organisations-
och arbetsformer. Regeringen uttalar dock i årets
budgetproposition att den har för avsikt att återkom-
ma till riksdagen när det gäller vilka ytterligare re-
sursförstärkningar som behövs för att man ska kunna
fullfölja statsmakternas intentioner bl.a. när det gäller
att fullfölja reformarbetet inom domstolsväsendet.
För att finna formerna för framtidens domstolsvä-
sende pågår nu diskussioner mellan olika domstolar
och Domstolsverket, i flera fall på domstolschefernas
egna initiativ. Jag redogjorde för det i ett interpella-
tionssvar för två dagar sedan. En lösning som över-
vägs är att göra domkretsarna i en region större, men
samtidigt bibehålla domstolsverksamhet vid de nuva-
rande tingsrätterna. En gemensam domkrets för flera
domstolar möjliggör att mål specialiseras till vissa
enheter, samtidigt som det stora flertalet mål av mer
normalt slag även fortsättningsvis handläggs vid de
nuvarande enheterna. Det innebär bl.a. att när dom-
stolarna är belägna i närheten av varandra kan målen
fördelas till den domstolsenhet som har den särskilda
kompetensen, utan att det får negativa konsekvenser
för medborgarna när det gäller tillgänglighet.
När det å andra sidan gäller domstolar med speci-
ella geografiska förhållanden kan i stället de domare
som har särskild kompetens tillfälligt förstärka den
domstol som har behov av det.
Det här utesluter dock inte att det i ett antal fall,
där det är tätt mellan domstolarna och där målunder-
laget är alltför litet för att skapa bärkraftiga domstol-
senheter, kan finnas behov av att lägga samman en
domstol med en annan, intilliggande domstol.
Dessa frågor är svåra att hantera, och många in-
tressen berörs av dem, ibland motstridiga. Men det får
inte hindra att vi går vidare med det reformarbete som
är nödvändigt för att domstolsväsendet ska erbjuda
goda arbetsförhållanden och kunna möta de krav som
ställs på det.
Fru talman! Vi måste säkerställa att vi har ett
domstolsväsende som svarar mot de allra högst ställ-
da kraven på rättssäkerhet och kvalitet, samtidigt som
vi också förmår attrahera de allra skickligaste juris-
terna. Jag ser det som en av mina viktigaste uppgifter
att säkerställa att domstolsväsendet kan motsvara
dessa krav också när vi gått in i nästa årtusende.