Fru talman! Först vill jag säga att jag i det stora
hela instämmer i Åsa Torstenssons inlägg. Jag yrkar
också bifall till vår gemensamma reservation nr 1.
Man kan ställa sig många frågor kring detta. Vad
som är betecknande, tycker jag, är att de flesta partier
är väldigt tveksamma till just detta provisorium, men
att man samtidigt accepterar ett provisorium.
Jag tycker att i en så viktig fråga som handlar om
grundlagen och de inskränkningar av det signum som
Sverige har ute i världen och som vi är stolta över,
nämligen offentlighetsprincipen, ska man inte tilläm-
pa provisorier. Det ska inte ske på grund av ett enda
unikt fall. Det ska inte ske på grund av att en främ-
mande makt hotar med att ställa oss inför det s.k.
tvistlösningsförfarandet inom WTO. Det är just då
som grundlagen ska ge oss tillräckligt kurage att stå
upp för och försvara den. Då ska man inte göra några
hastverk eller provisorier.
När vi nu har en pågående offentlighets- och sek-
retesskommitté som hanterar just dessa frågor, är det
märkligt att majoriteten i denna riksdag ställer sig
bakom en tillfällig lösning. Det gör man mot bak-
grund av bl.a. Lagrådets yttrande att detta inte alls är
en bra lösning utan en dålig lösning. Men, nåväl,
eftersom det är ett provisorium så går vi med på det
så länge, om man kan tänka sig en mer permanent
och långsiktig lösning av problemet i och med den
sittande kommitténs arbete.
Frågan är alltså alldeles för viktig för att bli löst
på det här viset. Vi vet inte om USA kommer att
ställa oss inför ett tvistlösningsförfarande. Man kan-
ske inte alls gör det. Det är ju bara rykten att man
eventuellt avser att göra detta. Och om man nu gör
det, kanske Sverige vinner den tvisten. Vad säger ni
då i majoriteten? Är det då en bra lösning vi har
gjort? Var det bra att vara rädd för det här hotet i
stället för att stå upp för den grundlagsskrivning som
vi har?
Regeringen har just sagt i propositionen att våra
regler stämmer väldigt bra överens med reglerna i de
internationella avtal som vi har tecknat. Här hänvisar
man till en s.k. trestegsregel. I och med att regeringen
säger detta har man faktiskt också sagt att någon
ändring inte behövs. Det kanske är intressant att Sve-
riges grundlag prövas, att den ställs mot de interna-
tionella överenskommelserna, så att vi får se vad den
håller för. Är det så att den inte håller, måste vi kan-
ske ta oss en djupare fundering över våra internatio-
nella överenskommelser. Är det vår grundlag som vi i
första hand ska försvara eller är det de internationella
överenskommelser som vi ingår? Det kanske är så att
alla internationella överenskommelser inte är förenli-
ga med svensk grundlag. Då behöver vi tänka till-
sammans.
Fru talman! Jag ska inte dra hela historien om sak-
frågan, för den kan de flesta här. Åsa Torstensson
gjorde också en liten exposé över den. Jag har bara en
liten fundering i själva sakfrågan när det gäller sci-
entologmaterialet. Det är att om just det här materia-
let för scientologerna är så skyddsvärt, samtidigt som
man säger att det för att man ska kunna ta del av
materialet krävs en väldigt lång utbildning, att det
krävs särskilda kunskaper och insikter för att förstå
materialet, då är det väl inte själva materialet som har
det verkliga skyddsvärdet. I så fall är det väl vägen
dit som är det verkligt skyddsvärda. Detta är en liten
fundering från mig som läser det här materialet som
om det vore hieroglyfer. Jag tänker mig också en
annan jämförelse, att en sten är sten för mig, men för
en geolog är en sten något annat. Detta var en liten
utvikning, fru talman, från själva sakfrågan.
Jag har i övrigt egentligen inget mer att tillägga än
att jag anser att denna riksdag i dag visar förhållandet
till våra grundlagar och hur vi hanterar dem. En yttre
påtryckning, ett enda unikt fall, kan få hela riksdagen
att själv göra snabba ändringar i lagstiftningen. I
stället borde vi just visa att vi är beredda att höja och
försvara den grundlag som vi, menar jag, är satta att
försvara.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
nr 1.