Fru talman! För mig känns det väldigt angeläget
och viktigt att få säga någonting i samband med be-
handlingen av detta betänkande som tar upp upphovs-
rätten och offentlighetsprincipen. Det är en princip-
fråga. Den föreslagna ändringen beror på en enskild
händelse och inte en räcka av händelser. Det är svårt
att se en parallell till den enskilda händelsen.
Vi har diskuterat USA:s roll. Det är klart att det
har spelat en roll att det är USA som haft en mening i
den här frågan. I kraft av sin storlek och den kraft
man har bakom sig spelar det naturligtvis en roll.
Minskad offentlighet ska blidka USA, som har ifråga-
satt om Sverige med sin nuvarande lagstiftning upp-
fyller sina åtaganden enligt Bernkonventionen för
skydd av litterära och konstnärliga verk och enligt det
internationella avtalet om handelsrelaterade aspekter
av immaterialrätten.
I den proposition som regeringen har lagt fram
och det betänkande som vi nu har att behandla före-
slås att en ny sekretessbestämmelse införs till skydd
för de uppgifter i vissa upphovsrättsligt skyddade
verk som inkommit till en myndighet. Bestämmelsen
föreslås gälla sådana verk som man antar inte tidigare
offentliggjorts eller och kommit till myndigheten utan
rättighetsinnehavarens samtycke.
Offentlighetsprincipen är av en outgänglig bety-
delse för vår demokrati. Att upphovsrätten skulle
kunna inskränka möjligheterna att få tillgång till
allmänna handlingar, som blir konsekvensen av för-
slaget, är något man av principiella skäl måste ställa
sig starkt avvisande till, på det sätt som jag nu gör.
Det gäller inte minst därför att vi nu står inför
betydligt svårare prövningar inom ramen för det
kommande EG-direktivet om upphovsrätt i informa-
tionssamhället. Det är förändringar som riskerar att
bli än mer ingripande i offentlighetsprincipen än det
nu liggande förslaget. Det är viktigt att vi hävdar vår
lagstiftning.
Man bör avvakta med ett övervägande av behovet
av lagstiftningsförändringar till dess yttrandet kommit
från Offentlighets- och sekretesskommittén. Jag för-
utsätter att utredningen kommer att behandla den
aktuella konflikten liksom hur offentlighetsprincipen
nu ställs mot våra internationella förpliktelser på
upphovsrättsområdet gentemot utländska upphovs-
män.
En ytterligare fråga är huruvida USA kommer att
låta sig nöjas med förslaget. Min inställning till det
aktuella betänkandet är att offentlighetsprincipen inte
ska inskränkas. Offentlighetsprincipen bör heller inte
inskränkas mot bakgrund av upphovsrättsliga övervä-
ganden. Man kan därutöver ifrågasätta analysen av
behovet av de föreslagna lagändringarna. Jag känner
mig inte övertygad av den argumentation och det
underlag jag hittills har kunnat få tillgång till.
Man väljer att föreslå en lagändring mot bakgrund
av en enda unik händelse. Man har inte från någons
sida redogjort för hur någon skulle komma att åsam-
kas någon skada. Inom flera EU-länder finns en mer
kritisk granskning, och man följer scientologernas
förehavanden på ett helt annat sätt. I Finland har man
uppmärksammat rörelsen genom uppgifter som inte
officiellt har kunnat bekräftas men som är allmänt
bekanta. År 1997 ställdes i Frankrike 23 scientologer
inför rätta, varav en medlem dömdes för mord, och
även andra fängelsedomar har utdelats.
Uppgifter om nya rättsliga processer med märkli-
ga inslag har kommit in under det senaste halvåret. I
Tyskland står scientologerna under ständig uppsikt av
myndigheterna, och en bred utredning har tagits fram
och tillhandahålls genom Bundestag; den har funnits
tillgänglig på Internet. I Norge dömdes scientologer-
na att betala skadestånd till en f.d. medlem. I flera
andra länder runtom i Europa har man också upp-
märksammat dessa frågor. Slutligen kan jag nämna
Grekland, som gått längst genom att förbjuda scien-
tologerna. Det är inte min väg. Men det är intressant
att sätta in den svenska debatten i ett europeiskt och
internationellt sammanhang.
Jag tror att det vore positivt om de länder som har
anledning att utbyta erfarenheter om scientologerna
också tar till vara den möjligheten och gör det.