Fru talman! Den här diskussionen har förts upp på
ett ganska principiellt plan, och det är väl kanske bra.
Men vi bör nog klara ut vad saken gäller och vad den
inte gäller.
Det är inte så att riksdagen i dag föreläggs ett för-
slag om att ändra någon grundlag. Den svenska
grundlagen är även efter dagens beslut oförändrad.
Det gäller även offentlighetsprincipen.
Det är heller inte fråga om en inskränkning i of-
fentlighetsprincipen, för vad är offentlighetsprinci-
pen? Jo, det är att människor ska ha rätt att ta del av
allmänna handlingar. Handlingar blir allmänna när de
inkommer till en myndighet, detta för att man ska
kunna granska bakgrunden till hur myndigheter och
maktpersoner behandlar medborgarna och på vilka
grunder de fattar sina beslut. Det ska alltså finnas en
insyn i bakgrunden till myndigheternas agerande.
Detta är själva poängen med offentlighetsprincipen.
Den är utomordentligt värdefull och det finns en total
politisk enighet i denna kammare om att slå vakt om
offentlighetsprincipen.
Offentlighetsprincipen är däremot inte avsedd för
att någon enskild icke-myndighetsperson ska kunna
provocera en annan icke-myndighetsperson eller
myndighet genom att äventyra dennes upphovsrätt till
något vederbörande har skrivit.
Om Centerpartiet t.ex. skulle skriva ett internt
papper om Centerpartiets taktik i den kommande
valrörelsen skulle det möjligtvis inte ha något kom-
mersiellt värde men dock anses som ett internt pap-
per. Jag tror att även Åsa Torstensson skulle uppleva
det som en provokation om någon som var oense med
papperet tog tag i det och skickade in det till någon
myndighet så att det blev en offentlig handling. Då
kunde ju vem som helst gå och läsa hur Centern
tänkte lägga upp sin valrörelse i ett papper som var
avsett att vara internt.
Det här var ingen allmän handling och inte avsett
att bli en allmän handling när det skrevs. Utan att ta
ställning till scientologverksamheten i sig har den
samma skydd. Vi kan inte ha ett skydd för de goda
och ett annat för dem som vi upplever som mindre
goda eller som har tvivelaktiga syften. Vi måste ha
samma skydd för alla.
Fru talman! Jag har ju ett förflutet i det här sam-
manhanget, eftersom jag för ett par år sedan anmälde
det här ärendet till konstitutionsutskottets granskning.
Det skedde under den förra mandatperioden. Vi höll
då före att såsom lagstiftningen såg ut borde rege-
ringen inte först ha fattat ett beslut och sedan efter
påtryckning ett annat beslut. Vi menade att det var
klandervärt. Vi som ansåg detta var en minoritet i det
dåvarande konstitutionsutskottet, jag själv och Peter
Eriksson från Miljöpartiet.
Jag vill dock säga att vi var något framsynta, ef-
tersom vi i vår reservation skrev:
"Är det så att Sverige bryter mot internationella
avtal på upphovsrättsområdet så skall, enligt utskot-
tet, denna fråga prövas för sig." Detta var den for-
mulering som vi i utskottet kom fram till för att reser-
vationen skulle vara möjlig att behandla i kammaren.
Vi avslutade på följande sätt: Det ankommer på
regeringen att avhjälpa en eventuell konflikt "genom
att antingen ändra Sveriges internationella åtaganden
eller genom att lämna förslag till ändrad lagstiftning".
Det är just det sistnämnda som regeringen har gjort.
Man gör en väldigt stor principiell sak av detta.
Samtidigt hävdar man att det bara gäller ett fall. Det
är bara en gång som någon har försökt provocera
yttrandefriheten genom att undergräva någon annans
upphovsrätt.
Fru talman! Jag tror att varken Åsa Torstensson
eller Per Lager kan nämna något annat fall eller säga
att det i framtiden kommer att bli en strid ström av
sådana här fall där någon med hjälp av offentlighets-
principen ska äventyra någon annans upphovsrätt till
ett verk som vederbörande har författat.
Men då är det väl inte en stor principsak utan fak-
tiskt en konflikt vad gäller rätten till ett utfört verk
som inte är avsett att vara en allmän handling utan för
att ha ett begränsat spridningsområde. Rätten till detta
verk ska inte kunna äventyras av att någon så att säga
försöker vrida offentlighetslagstiftningen genom att
lämna in det till en myndighet.
Det här har ju inget att göra med att kontrollera
myndigheternas maktutövning eller deras sätt att
svara på medborgares undran eller klagomål eller
med något som helst liknande som har med offentlig-
hetsprincipen att göra. Det har bara att göra med att
någon vill provocera och undergräva någon annans
upphovsrätt.
Lagrådet säger faktiskt med anledning av det ak-
tuella lagförslaget att det är en svag punkt i den
svenska offentlighetslagstiftningen att en person
endast genom att lämna in ett verk till en myndighet
utan annat syfte än att underminera någons upphovs-
rätt kan åstadkomma att verket blir allmänt tillgäng-
ligt. Detta slår Lagrådet fast. När detta står så klart är
det svårt att hävda att Sverige skulle ha framgång i en
internationell konflikt kring huruvida upphovsrätten
vid detta nära nog unika tillfälle skulle spänna mot
offentlighetsprincipen.
Det är egentligen så, som Inger René och Barbro
Hietala Nordlund har uttryckt det, att förslaget är
försett med både livrem och hängslen. Dessutom
kommer Sekretesskommittén att ytterligare utreda det
för att se om det behövs några förändringar. Vi gör
alltså en liten justering i sekretesslagen. Det är inte
någon ändring av grundlagen och inte någon in-
skränkning i offentlighetsprincipen. Riksdagen kan
tryggt ansluta sig till utskottsmajoriteten och stödja
konstitutionsutskottets hemställan i dess helhet på
denna punkt.