Fru talman! Inger René och även Kenneth Kvist
och Barbro Hietala Nordlund har varit inne på att det
kanske föreligger en konflikt mellan de internatio-
nella avtalen och svensk lagstiftning. Men det är inte
bara det. Det här scientologmaterialet har också
åskådliggjort att det faktiskt finns en konflikt inom
fri- och rättighetskapitlet i regeringsformen. I rege-
ringsformen 2 kap. 1 § omnämns ju offentlighetsprin-
cipen med hänvisning till tryckfrihetsförordningen,
där den i sin tur beskrivs i ett helt kapitel.
Men det finns också i fri- och rättighetskapitlet en
paragraf med nummer 19, som handlar om just upp-
hovsrätten. Scientologmaterialet har då åskådliggjort
att det finns en konflikt mellan de här två grundläg-
gande fri- och rättigheterna.
Konflikter av den typen måste lösas genom av-
vägningar. Det bästa sättet är om man kan göra det
inom grundlagens ram. Nu har vi ett väldigt krångligt
system för att förändra grundlagen. Andra parlament
kan göra det med kvalificerade majoriteter, men den
möjligheten har vi inte i Sverige. Det tar lång tid. Om
man upptäcker att det finns en konflikt och tycker att
det är rimligt att man bör lösa den får man försöka
hitta andra lösningar som är kortsiktiga. Det perspek-
tiv som utskottsmajoriteten haft är att hitta en lösning
som är rimlig och tillgodoser skyddet för upphovs-
rätten i det här sammanhanget.
Det är inte solklart att den här lösningen kommer
att skydda scientologmaterialet. Helena Bargholtz var
tidigare inne på att detta material är spritt. I tryckfri-
hetsförordningen 1 kap. 6 § sägs att en skrift är utgi-
ven om den en spridd på ett visst sätt. Det brukar
tolkas som att den är spridd till mer än ett fåtal, dvs.
tre eller flera, enligt domstolsutslag. Det kan mycket
väl vara så att det materialet inte träffas av bestäm-
melsen, men det ska jag låta vara osagt.
Det diskuteras att vi i förfarandet har varit utsatta
för påtryckningar. Det är vi ju i tillvaron. Det är på-
tryckningar både utom landet och inom landet. Det är
inget konstigt. Ibland gillar vi påtryckningarna och
ibland gillar vi dem inte. Jag kan ta ett exempel från
ett annat område. Danmark har länge krävt en stäng-
ning av Barsebäck. Det är klart att det är en del som
gillar och en del som inte gillar Danmarks inställning
i den frågan.
Per Lager ställde frågan om vi tidigare har varit
utsatta för den här typen av ad hoc-lösningar. Nu
pekade han på det internationella sammanhanget, och
där kan jag kanske inte ge något exempel. Däremot
hade vi en sådan lösning just på detta område, som
gäller offentlighetsprincipen, våren 1993. Det visade
sig i barnpornografimålen att man kunde skaffa sig
kopior av materialet. Det var inte riktigt syftet med
det hela.
Det var en mycket svårare lösning. Där fick man
göra en inskränkning och utöka sekretessen för hand-
lingarna. Det var en betydligt svårare avvägning. Det
var alla partier som ställde sig bakom i den situatio-
nen. Nog har det funnits ad hoc-lösningar när man har
sett att det funnits luckor i lagen. Man har försökt att
göra det bästa möjliga av situationen. Det är heller
inte rimligt att vi skulle tvingas till ett tvistlösnings-
förfarande som kanske skulle ge en mer långtgående
lagstiftning än vad vi egentligen skulle vilja ha.
Jag uppfattade att Barbro Hietala Nordlund påstod
att utskottet i sitt tillkännagivande har sagt att rege-
ringen får avgöra frågan om tilläggsdirektiv till
kommittén. Det har utskottet inte sagt i sitt betänkan-
de.