Fru talman! Jag har länge letat efter ord för att be-
skriva processen fram till det betänkande som vi nu
ska debattera men jag tror inte att det finns många
andra sätt att beskriva det hela på än att beskriva det
som en beklämmande hantering, från det ursprungliga
rabaldret till justeringen i utskottet. Detta är stämplat
med Brådskande och med Provisorium, och det leder
till en stämpel som det står Hemlig på.
Låt mig snabbt rekapitulera läget. Hela processen
har sin upprinnelse i att scientologbibeln blev offent-
lig handling då en privatperson lämnade in den till ett
flertal myndigheter och institutioner. När Scientolo-
gikyrkan och USA började agera och hävda att sci-
entologins upphovsrätt till verket kränktes agerade
regeringen resolut. Man hemligstämplade sitt ex-
emplar med hänvisning till utrikessekretessen. Att
resonemanget var ohållbart var redan då uppenbart.
Jag vill i sammanhanget uttrycka min uppskatt-
ning över att riksdagens talman agerade så rakryggat
och vägrade göra våld på den grundlagsfästa offent-
lighetsprincipen inför dessa hot. Det är sådana före-
bilder vi behöver för att utveckla den svenska demo-
kratin och offentligheten även i framtiden.
En motion till riksdagen med krav på åtgärder för
att förhindra offentlighetsprincipen avslogs snart
därefter i riksdagen med hänvisning till att regeringen
tillsatt en offentlighets- och sekretesskommitté. Detta
arbete borde inte, resonerade utskottet då, föregripas
av några uttalanden från riksdagen.
Döm om min och många andras förvåning när re-
geringen sedan själv föregriper hanteringen! Uppen-
barligen har man låtit sig stressas så av hot om WTO-
ingripanden utifrån att man nu inte är beredd att låta
ärendet ha sin gång. Därför ska vi ha en snabbhante-
ring så att lagen och inskränkningarna i offentlighets-
principen kan börja gälla redan under denna vår.
De principiella invändningarna avfärdas med att
det är en provisorisk lagstiftning och att regeringen så
småningom ska återkomma och ordna upp denna
soppa. I allt väsentligt har sedan en mycket bred riks-
dagsmajoritet ställt sig bakom detta förfarande.
Fru talman! Jag vet inte om det finns ett problem i
förhållandet mellan upphovsrätt och offentlighet men
det finns saker som talar för att så är fallet. Jag är den
första att bejaka att frågan ska hanteras. Men det är
inte det som frågan i grund och botten handlar om.
Det handlar om hur vi ska förfara i frågor som berör
grundlagsfästa fri- och rättigheter. Det handlar inte
om scientologbibeln utan om hur vi förhåller oss till
våra egna grundlagar.
Jag tycker att detta är beklämmande och jag tyck-
er inte att man ska hantera viktiga principfrågor på ett
sådant här sätt. Slutsatsen för min del är entydig. Jag
och Centerpartiet kan inte ställa upp på en sådan här
ordning och ett sådant här förslag.
Det finns en mängd frågor som alla de som ställt
sig bakom detta faktiskt måste svara på. Jag skulle
önska att majoritetens företrädare kunde vara så ärli-
ga att de nu ställde sig upp och erkände att detta är en
olustig hantering, att det är principiellt tvivelaktigt
men att man från majoritetens sida prioriterat andra
värden framför en korrekt hantering av grundlagsfrå-
gor, för detta är problematiskt.
Lagrådets första yttrande förkastade hela tanken
på att inskränka handlingsoffentligheten på det sätt
som regeringen nu gör. Just nu håller vi på att stad-
fästa en princip som säger att man kan stifta lagar
som är principiellt mycket tveksamma bara de är
provisoriska, för det är inte självklart att det finns ett
tydligt mandat i tryckfrihetsförordningen för den här
behandlingen. Detta är tvärtom både tveksamt och en
mycket svår fråga.
Att i ett sådant läge gå förbi den utredning som
faktiskt brottas med frågan och att göra det på ganska
lösa boliner bär mig emot. Uppenbarligen var ären-
det, med den bakläxa som regeringen i första vändan
fick, inte särskilt väl berett.
Detta leder mig till min första fråga: Anser majo-
riteten i konstitutionsutskottet verkligen att man bör
hantera komplicerade ärenden om handlingsoffentlig-
heten på det sätt som vi nu gör? Rimligen måste ni
acceptera principen om ni kan acceptera handlägg-
ningen av detta enskilda ärende.
Fru talman! Mina invändningar stannar inte vid
detta, för det hela är en exposé över hur ett sådant här
ärende inte bör handläggas. Från regeringens och
majoritetens sida sägs det att man inte ska göra detta
till en fråga om det enskilda fallet, i detta fall scien-
tologbibeln - vi ska se till principerna. Men varför
argumenterar då regeringen och majoriteten utifrån
att det är så bråttom att fatta beslut just på grund av
det enskilda fallet? Hur ska ni ha det?
Handlar propositionen om ett enskilt fall och om
specialdesignad lagstiftning? I så fall bör den natur-
ligtvis förkastas. Eller handlar den om viktiga prin-
ciper? I så fall borde vi kanske ta oss tid att diskutera
konsekvenserna och vara varsammare i hanteringen.
Ni kan inte med gott samvete hävda att den handlar
om viktiga principer men att det ändå är så väldigt
bråttom.
Mot sådana här invändningar svarar majoriteten
att det är bråttom därför att USA har sagt så och att
de, om vi inte böjer oss, drar oss inför WTO. Jag
trodde att det var bl.a. mot just sådana yttre påtryck-
ningar som vi har våra grundlagar - bestämmelser
som ska tvinga oss att ta det lugnt och bedöma effek-
terna av våra handlingar innan vi sjösätter nya viktiga
principer.
Fru talman! Det finns en oroväckande trend när
det gäller hur dessa frågor i dag hanteras i Sverige. I
och med medlemskapet i EU lovades från alla håll
och kanter att vi skulle stå upp för vår offentlighet.
Inte minst de två största partierna i riksdagen hävdade
att det var en självklarhet att offentligheten skulle
hävdas men så har det inte alltid blivit. Gång på gång
har en majoritet i riksdagen böjt sig för påtryckning-
ar. Upphovsrätten är bara det senaste exemplet i fråga
om lagar som är ytterligt tveksamma från en mer
principiell utgångspunkt.
Vi har tidigare behandlat BBS-lag och perso-
nuppgiftslag ur samma perspektiv. Om vi ständigt
böjer oss för andras krav på begränsningar, hur ska vi
då någonsin med kraft kunna hävda våra krav på
större offentlighet i EU? Signalen måste ju bli att det
inte är så viktigt för oss att vi tar strid. När ska fler
börja att se mönstret i dessa beslut och säga ifrån att
det nu är nog? Och jag tänker fortsätta att återkomma
till detta, fru talman.
Även om man är rädd för WTO kvarstår det
grundläggande problemet med principerna. Nu för-
svarar sig majoriteten med att det rör sig om en provi-
sorisk lagstiftning. Det löser man genom ett tillkän-
nagivande om att vi måste få fram en långsiktig lös-
ning. Men frågan måste ställas: Blir ett principiellt
felaktigt förfarande rätt bara därför att det är proviso-
riskt? Jag tycker inte det.
Jag tycker att man i viktiga och svåra frågor ska
tillämpa en försiktighetsprincip. En sådan princip
säger mig att vi ska skynda långsamt, att vi ska utreda
möjliga konsekvenser innan vi fattar beslut, inte ef-
teråt. Det vore en rimlig hållning också från de andra
partierna i konstitutionsutskottet.
Jag har sagt flera gånger i kammaren, men det tål
att upprepas: Jag och Centerpartiet är stolta över vår
offentlighetsprincip och vår ytttrandefrihet. Jag vill
att vi ska kunna fortsätta att vara stolta. Men jag blir
inte stolt när jag upptäcker att en majoritet dristar sig
till ett förfarande där man skyndar fram med förslag
som vi inte ens fått utrett vad det kommer att leda till.
Jag blir inte stolt när jag ser Lagrådets tveksamhet
och att majoriteten inser att det inte kan bli en lång-
siktig lösning, men ändå tvingar man igenom en pro-
visorisk lag.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servation 1. Det innebär också ett avslag på denna
provkatalog till proposition på hur fri- och rättighets-
frågor inte ska behandlas. Det är i stället ett krav på
att frågan ska behandlas på det sätt som den förtjänar
att behandlas, i en utredning och med en bättre förbe-
redd proposition. Demokratin förtjänar en bättre
hantering än så här.