Fru talman! Allra först vill jag yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 2.
I Folkpartiets budgetalternativ ligger vi lika med regeringen på anslaget till järnvägar. För vägar ligger vi på plus 450 miljoner. Om man ser över en flerårsplan satsar vi cirka en halv miljard per år mer än regeringen, vilket om man räknar på en treårsperiod ger 1,5 miljarder mer till vägar än vad regeringen föreslår. När det gäller flyget har vi ett anslag på ytterligare 5 miljoner per år till icke statliga flygplatser. Runar Patriksson kommer mer ingående att ta upp och kommentera Folkpartiets anslag till vägar och flyg senare i debatten.
Folkpartiet anser att trafikpolitiken ska ha som mål att bidra till ökad tillväxt, förbättrad miljö och ökad trafiksäkerhet. Det är viktiga mål för trafikpolitiken som vi framför, inte minst i vår kommittémotion.
Sverige behöver tillväxt för arbete och för välfärd. Sverige har inte för mycket tillväxt utan för lite. Goda transportmöjligheter för råvaror till industrin och för industrins produkter till export eller till kunder är en förutsättning för ökad tillväxt.
Den traditionella infrastrukturen i vårt land - vägar och järnvägar - har under flera decennier eftersatts vad avser såväl underhåll av befintlig infrastruktur som utbyggnad av ny infrastruktur.
Folkpartiet anser att de nya investeringarna i vägar som måste göras främst är av två slag. För det första gäller det att så kallade flaskhalsar på vägnätet byggs bort. Detta gäller framför allt i våra storstäder, men det finns flaskhalsar även på annat håll. För det andra måste den så kallade nordiska triangeln mellan Köpenhamn, Oslo och Stockholm färdigställas.
När det gäller finansiering har Folkpartiet i flera år föreslagit att man ska pröva privata finansieringsformer som med en sammanfattande beteckning brukar kallas PPP
, Public and Private Partnership
. Finansieringen av PPP-projekt kan ske genom att nyttjarna - trafikanterna - erlägger avgifter eller genom att staten hyr anläggningarna eller genom en kombination av dessa finansieringsformer.
Vi är från Folkpartiet beredda att positivt pröva denna typ av finansiering för både vägar och järnvägar.
I storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö har utbyggnaden av trafikens infrastruktur inte på något sätt hållit takten med befolkningsökningen. Det leder till betydande trafikstockningar i rusningstid med stora samhällsekonomiska förluster, förutom de betydande olägenheter detta självfallet utgör för de boende.
För Folkpartiet är det av såväl miljö- som transportekonomiska skäl en utgångspunkt för infrastrukturen att investeringar i spårbunden trafik är särskilt angelägna i landets mest tätbefolkade områden. Till detta kommer den så kallade getingmidjan i centrala Stockholm som utgör ett växande hinder för en fungerande järnvägstrafik både för Stockholmsregionen och för järnvägstrafiken till och från alla delar av landet - i söder, väster och norr.
I Västsverige utgör Göteborgs central en betydande så kallad flaskhals med sin säckkonstruktion. Den tågförbindelse som kallas Västlänken skulle underlätta tågtrafiken genom Göteborg väsentligt och skulle senare möjliggöra snabbtågsförbindelser med Landvetters flygplats. Det skulle också innebära att vi kunde använda mer regionala tåg i hela Västsverige. När trängseln inom Göteborgs central och city minskar kan fler regionaltåg komma från Skara och Mariestad. Det är viktigt.
Vi välkomnar att regeringen i det så kallade Trollhättepaketet för väg- och tågförbindelser nu även talar om väg 45 som fyrfältsväg. I Folkpartiets tillväxtprogram för Västsverige, som presenterades i mars i år, fanns fyrfältsstandard som krav på E 6, E 20, riksväg 40 och 45 och en prioritering av riksväg 45. I dag måste den biltrafik som genereras från Landvetter och som ska åt annat håll, till exempel Alingsås, först in till Göteborg sedan tillbaka på E 20. En förbindelse mellan väg 40 och E 20 skulle lösa den knuten.
Vi anser liksom tidigare att regeringens, tillsammans med sina rödgröna samarbetspartiers, planer för en norrbotniabana saknar samhällsekonomisk grund. Det har även framhållits av Banverket i dess bedömning. Norrbotniabanan bör därför utgå ur investeringsplanerna för 2004-2015.
Inom planeringsramen för järnvägar frigörs därmed 3 miljarder kronor för denna period. Hela Norrbotniabanan skulle kräva investeringar i storleksordningen 20 miljarder kronor eller mer, varav merparten således skulle komma efter den aktuella planperioden.
Fru talman! Den svenska transportstrukturen bygger på en kombination av transporter på väg, järnväg, till sjöss och i luften. Trafiknätet måste därför utformas så att kraftfulla noder utvecklas där det blir möjligt att på ett trafikekonomiskt och miljömässigt effektivt sätt växla mellan olika trafikslag på väg, järnväg och till sjöss.
Den svenska sjöfarten har under en rad av år tidigare varit hotad av konkurrens från andra länder. Under senare år har situationen för näringen förbättrats. I och med att rederistödet försvunnit och ersatts med en så kallad nettolösning har ett mycket viktigt steg tagits för sjöfarten.
Inom ramen för EU:s gemensamma sjöfartspolitik har införts tonnagebaserad skatteberäkning av sjöfarten. Detta har införts i de andra EU-länderna - bortsett från Österrike, som ingen bedriver, och Sverige som har varit mycket senfärdigt.
I Folkpartiets kommittémotion har vi framfört detta krav under flera år. Det är glädjande att regeringen nu äntligen har tillsatt en utredning om tonnageskatt, även om det har varit en senfärdig behandling.
Jag går nu över till att kommentera isbrytningen.
Kostnaden för isbrytning utgör en betydande del av Sjöfartsverkets budget. En normalvinter handlar det om 230 miljoner eller mer.
Från Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna anser vi att kostnadsansvaret för isbrytning bör ingå i statens generella regionalpolitiska åtaganden. Vi anser också att regeringen tillsammans med Finland och Estland så snart som möjligt bör verka för att undersöka möjligheten att utverka regionalpolitiskt stöd från EU. Det är viktigt för att vi ska kunna hålla sjöfarten och farlederna öppna på de viktiga lederna i Östersjön och Bottenviken.
Vad vore mer naturligt än att vi tillsammans med andra EU-länder, som Finland och Estland, försöker driva frågan?
Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till Folkpartiets reservation nr 2. Även jag vill tacka trafikutskottets kansli för ett mycket värdefullt arbete under året.
Till er alla: God jul.