Fru talman! Jag vill fortsätta med välgångs- och julönskningarna. Jag önskar god jul och tackar kanslipersonalen för det goda arbetet med den tunga behandling av utgiftsområde 22 som det ju är varje år.
Jag vill också yrka bifall till reservation 3.
Monica Green slog an tonen med den lilla käcka dagissången där färden kostar 50 öre. Det är lite svårt att lätta upp en så siffertyngd debatt som den vi befinner oss mitt inne i. Jag tycker att hon gjorde det väl. Genom huvudet drog dock att detta inte bara är en sagans verklighet. När jag var i Kina med socialutskottet för en del år sedan kostade färden bokstavligt talat 50 öre. Det finns ekonomiska system som styrs så stenhårt att staten håller i alla transportslag och produktionsslag och medborgarna hänvisas till att åka buss, dock för 50 öre.
Det kan hända att det finns någon i kammaren som tycker att detta vore en god ordning också för Sverige. Det tycker inte Kristdemokraterna. Vi tycker att kostnaderna ska göras synliga, att medborgarna ska veta vad det kostar och också bidra, såsom nu sker, inte bara via skattsedeln utan också till exempel när man köper bensin till bilen. Där synliggörs vad kostnaderna är, att det inte kostar bara 50 öre - detta sagt med anledning av Monica Greens lilla dagissatsning.
Kristdemokraternas föreslagna ram till budget för utgiftsområde 22 var 42 miljoner större än regeringens. Riksdagsmajoriteten av s, v och mp har ju redan beslutat, den 24 november, om ekonomiska ramar och då röstat ned vårt förslag, och därför kommer Kristdemokraterna inte att delta i det aktuella beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 22.
Vår politik när det gäller området kommunikationer har två utgångspunkter: Vi vill ha ett utvecklat välstånd, och vi vill ha miljöhänsyn. De två stora och viktiga frågorna ska kunna kombineras. En bra kommunikation är en förutsättning för att vårt land ska kunna utveckla välstånd och öka sysselsättning och tillväxt. För ett land som Sverige har transporterna särskilt stor betydelse eftersom vi inte direkt ligger centralt i Europa. Vi vet dock att transporterna belastar miljön och att ytterligare insatser måste göras för att minska utsläppen.
Den långsiktiga hållbarheten förutsätter att de mest miljövänliga alternativen ska utvecklas. Då behöver naturligtvis järnvägens och sjöfartens ställning stärkas, samtidigt som Kristdemokraterna också stämmer in i kravet på att fossila bränslen successivt ska fasas ut. Detta gäller då framför allt vägtrafiken.
Kristdemokraterna anser att investeringarna ska tidigareläggas och effektiviseras genom PPP-projekt, som Erling Bager alldeles nyss beskrev. Detta har inte regeringspartierna med Socialdemokraterna i spetsen velat gå till mötes. Vi tror att det är Vänstern som är politiskt blockerad på den här punkten och beklagar det djupt. Det skulle kunna ha inneburit att vi hade fått större trafiksäkerhet på vägarna med färre människor svårt skadade och dödade. Det är en väg som där den har prövats har visat sig framgångsrik och som skulle vara framgångsrik att pröva i ännu större skala.
För perioden 2004-2015 har riksdagen beslutat om en planeringsram för byggande och underhåll av vägar och järnvägar som innebär ökade anslag jämfört med inledningen av 2000-talet. Det välkomnar vi. Planer är dock inte detsamma som förverkligade projekt. Vi menar att det för Sveriges kommunikationer är avgörande att den senaste planperiodens successiva anslagsneddragningar inte upprepas en gång till.
Kristdemokraterna ställer sig bakom ökningen av den totala planeringsramen men bedömer att en oproportionerligt stort del av dessa resurser kommer att användas till de stora järnvägsprojekt vi hörde nämnas tidigare, som har lönsamhetskalkyler som lämnar mycket i övrigt att önska. Vi menar att en större del av resurserna behöver satsas på vägarna. Vägarna är och har under hela den period jag haft inblick i trafikutskottet och jobbat med dessa frågor varit under all kritik. Vägverket har inte ens kunnat börja minska den eftersläpning av vägunderhållet som i dag uppgår till uppskattningsvis 17 miljarder kronor. Det är beklagligt.
Vi skulle däremot vilja föreslå en ökad satsning på detta vägverk. För underhåll av och investeringar i vägar under perioden 2005-2007 vill Kristdemokraterna avsätta 1,7 miljarder mer i anslag än vad regeringen har föreslagit. Av detta reserverar vi 800 miljoner kronor till ett förbättrat vägunderhåll. För budgetåret 2005 innebär detta att anslaget till väghållning och statsbidrag skulle höjas med 400 miljoner kronor. Vi anser också att anslagsposten för drift och byggande av enskilda vägar bör öka med 10 %, vilket innebär en medelshöjning med ungefär 66 miljoner kronor. Sammanlagt blir det alltså 729 miljoner kronor för år 2005.
Vi vill också föreslå att ett program läggs fast för investeringar med alternativ finansiering. Det skulle innebära att en rad angelägna väg- och järnvägsbyggen kunde starta snabbare och tidigare. Som nämnts är det framför allt PPP-lösningarna vi vill utnyttja där.
På järnvägsområdet vill vi ha en effektivare järnvägssatsning. För år 2005 räknar vi i vårt förslag med att anslaget för banhållning och sektorsuppgifter på järnvägsområdet skulle kunna reduceras med 300 miljoner kronor genom just effektivisering.
Vi vill utveckla sjöfarten genom en förbättrad infrastruktur. Därför vill vi under perioden 2004-2015 avsätta medel för Sjöfartsverkets annars avgiftsfinansierade investeringar i farleder. För åren 2006 och 2007 anser vi att 100 miljoner kronor bör avsättas i ett nytt anslag för detta ändamål.
Vi vill också trygga flygplatskapaciteten i Stockholmsområdet. Det skulle vara oerhört viktigt att komma till skott, att det avsätts medel och att man antingen planerar vidare för Bromma eller ser till att Brommas funktion på ett fullvärdigt sätt kan skötas av en annan likvärdig flygplats i Storstockholms närhet.
Vi har noggrant prövat möjligheten att genom en effektivisering av verksamheten spara på administrationsanslaget. Vår bedömning är att det för budgetåret 2005 är möjligt att uppnå en besparing på sammanlagt 58 miljoner kronor vad gäller administrationsanslaget på utgiftsområde 22. Vi pekar särskilt ut anslagen till Banverket, Rikstrafiken, SIKA och Post- och telestyrelsen samt anslagen till VTI och informationstekniken.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om reservation 3.
Vi kristdemokrater står bakom det övergripande transportpolitiska mål som riksdagen har fastställt om att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela vårt land. Vi menar dock att den socialdemokratiska regeringen, stödd av v och mp, fokuserar alltför mycket på att lägga resurser på långsiktigt hållbara transportsystem, hur viktigt detta än är. Vi menar att det måste råda en balans mellan effektivisering och långsiktigt hållbar transportförsörjning så att man inte slår undan fötterna för effektiviseringen.
Vår analys pekar på att detta till betydande del hänger samman med att investeringar i och underhåll av vägar får stå tillbaka för de stora järnvägsprojekten, vilka som jag nämnde tidigare har otillräckliga och bristande lönsamhetskalkyler.
Regeringen är ytterst ansvarig för att de mål som riksdagen beslutat om närmare utformas på ett sådant sätt att de kan följas upp. Genom uppställande av otillräckligt utformade mål som prioriteringskriterium har regeringen allvarligt brustit i sin styrning av länens infrastrukturplanering.
Kristdemokraterna föreslår att de transportpolitiska delmålen ska utformas på ett sådant sätt att det är möjligt att mäta, jämföra och följa upp infrastrukturåtgärder i förhållande till dessa mål. Så sker inte nu, men det skulle kunna göras.
Jag vill också instämma i den plädering som alldeles nyss skedde om Europavägsklassning av riksväg 45, som vi kristdemokrater kommer att stödja i voteringen.