Fru talman! Nu hävdar jag att det ansvar medborgarna förväntar sig av riksdagen är trafikutfallet. De röstar inte på det ena eller det andra partiet för att det ska komma en särskild motorväg eller järnväg till stånd utan de frågar efter trafiken. Det är därför Ulrica Messing gång på gång får besvara frågor i interpellationer om varför SJ glesar ut trafiken och om varför Rikstrafiken inte kan fortsätta att underhålla trafiken till exempel på Bohusbanan.
Jag tror att vi i framtiden, redan inom denna mandatperiod, kommer att få göra en omfördelning mellan investeringar och trafik för att kunna upprätthålla tågtrafiken och kollektivtrafiken på ett bra sätt. Det hör till saken att Banverket redan nu funderar på om det går att investera om det inte finns någon operatör som ska trafikera spåret. Den frågan är berättigad. Mig veterligen finns det ingen operatör som har sagt sig vara villig att trafikera Norrbotniabanan utan ett kraftigt statligt stöd. Det manar till eftertanke, och det borde ingå i kalkylen inte bara för investeringen om man samtidigt ska ta ansvar för hur trafiken bedrivs.
Det här får vi återkomma till när den transportpolitiska propositionen kommer till stånd. Tills vidare gäller den investeringsmix som riksdagen har beslutat, det vill säga att Norrbotniabanan finns inskriven i 121-punktsprogrammet. Det är underlaget för de tre partiernas samarbete, och det står jag för tills vidare.