Fru talman! För det första svarade Yvonne Andersson inte på min fråga. För det andra läser Yvonne Andersson fel i lagutskottets betänkande på s. 15. Där står det att utskottet utgår från att regeringen kommer att beakta vad som anförs i alla dessa motioner i tillämpliga delar. Det är ett samlat yttrande som handlar om alla motioner, både för och emot könsneutralt äktenskap. Om Yvonne Andersson läser innantill ser hon att det till exempel syftar på en motion som Tuve Skånberg har varit med om att skriva och som vill förbehålla äktenskapet heterosexuella par.
Det intressanta är vad som ligger bakom detta. Är det så att Kristdemokraterna i grund och botten har haft en konsekvent linje i dessa frågor, eller har det handlat om att man varje gång frågor har kommit upp om att åstadkomma rättslikhet mellan samkönade och olikkönade förhållanden har motarbetat detta på grund av sin syn på homosexualitet?
Låt oss titta på vad Kristdemokraterna har gjort förut. 1987, när sambolagen för homosexuella infördes, yrkade Kristdemokraterna avslag på detta. Alf Svensson sade i en riksdagsmotion: Ett samhälle bör inte vara neutralt till sin egen stabilitet och sin egen överlevnad. Med den mycket kraftiga motiveringen yrkade man avslag på sambolagstiftning gällande homosexuella, en sambolagstiftning som Kristdemokraterna förra året var med om att enhälligt reformera till att bli en gemensam könsneutral sambolagstiftning.
För tio år sedan sade Kristdemokraternas partiledare Alf Svensson: Vi ställer aldrig upp på registrerat partnerskap. Nu hör vi kristdemokraterna säga att partnerskapslagen i själva verket är helt i sin ordning.
Vad ligger bakom att Kristdemokraterna tydligen ser som sin uppgift att, varje gång en ny fråga kommer upp som handlar om att åstadkomma rättslikhet mellan hetero- och homosexuella, reflexmässigt göra det till en stridsfråga där man säger nej till lika behandling? Vad handlar det om om inte synen på homosexualitet?