Herr talman! Det där med att smalna av antalet samlevnadsformer måste jag erkänna att jag inte riktigt förstod. Om Viviann Gerdin tog det argumentet på allvar skulle det betyda att hon i första hand förespråkade den modell man har i Nederländerna. Där har man en äktenskapslagstiftning och en partnerskapslagstiftning sida vid sida, och båda är öppna för alla par. Det gör att det finns många heterosexuella par som av olika skäl väljer att ingå partnerskap, på samma sätt som det finns homosexuella par som av olika skäl velat ingå antingen äktenskap eller partnerskap.
Det som Viviann Gerdin är ute efter är någonting annat. Det som hon har varit inne på i tidigare inlägg är att det handlar om de biologiska skillnaderna.
Men, herr talman, lagstiftningen måste ju bygga på individens lika värde och lika rättigheter. Jag kan ta bisexuella personer som exempel. Det finns många i vårt samhälle som kanske i ett skede i livet har levt med en person av motsatt kön. Då är det tydligen helt i sin ordning att kunna ingå äktenskap. Senare i livet kanske denna person väljer att ingå ett långvarigt förhållande med någon av samma kön. Då är tydligen personens situation helt plötsligt så fundamentalt annorlunda att det är mycket viktigt att den personen inte längre får leva i äktenskap.
Jag förstår ärligt talat inte riktigt hur denna person kan vara så annorlunda vid olika tillfällen i livet att det är så viktigt för samhället att sortera in samlevnadsformerna under olika beteckningar.
Där vill jag be Viviann Gerdin att utveckla sitt resonemang, inte minst när det gäller jämförelsen med Nederländerna.