Fru talman! Då ska jag direkt säga att med anledning av Centerpartiets Annika Qarlssons anförande skulle jag behöva tre repliktider på raken. Det har jag inte begärt. Jag har begärt en.
Jag funderar väldigt mycket på de olika perspektiven. Har Centerpartiet lämnat barnperspektivet? Jag vill också betona här i kammaren att jag uppskattar Viviann Gerdins tydliga ställningstagande i den här frågan, för hon står upp för vad jag trodde att Centerpartiet stod för.
Man talar om vuxenperspektivet enbart och att manifestera sin kärlek. Man talar om de homosexuella familjer som tar hand om sina barn. När man gör det har man missat barnperspektivet, för mig veterligt finns det i dag inga homosexuella som kan få sina egna barn. De här barnen har andra föräldrar, åtminstone en annan förälder. Det vi talar om när vi från mitt parti talar om barnperspektivet är barnens rätt till sin mamma och sin pappa, barnens rätt till manlig och kvinnlig förebild och annars barnens rätt till en ersättning som motsvarar det. När vi talar om lagstiftningen är det att sikta in hur vi vill att lagstiftningen ska vara i ett brett stråk. Det handlar inte om att man inte tar hand om de barn som finns i homosexuella familjer. Det handlar inte om att man negligerar eller osynliggör dem. Det handlar om att man inte är med och skapar en situation då det blir fallet att barn kanske inte någonsin får rätt till en av sina föräldrar.
Var finns barnperspektivet hos Centerpartiet? Är det borta för gott nu, eller?