Fru talman! Man kan naturligtvis se de här förklaringarna, men inte ens Homoombudsmannen uttalade tydligt att det skulle vara en diskriminering. Det upplevdes på det sättet. Frågan är om vi, som lagstiftar inför en framtid om något som människor ska leva med, ska förändra saker som är hundraåriga därför att människor möjligtvis tycker det. Vi har så oerhört mycket att göra i vårt samhälle också på det här området.
Jag skulle naturligtvis ha önskat att vi hade enats om en utredning om hur vi ska göra det lättare att få stabila familjer, för det är det som gör människor mer harmoniska, trygga och lyckliga.
Att det finns materiella skillnader och skillnader i ordvalet är ju inte skäl nog för en långvarig parlamentarisk utredning. De materiella skillnaderna skulle vi väl i så fall ha kunnat komma till rätta med i lagutskottet. Bara för ett par år sedan var man överens om ordvalet. Det är ett vedertaget begrepp i dag hela Norden. Varför skulle vi ändra på det?
Jag vet inte om det är läge att säga ursäkta, men jag gör det ändå. Trots dessa förklaringar och tre argument kan jag fortfarande inte förstå hur detta kan vara skäl nog till en parlamentarisk utredning.