Fru talman! Om jag ska börja där Yvonne Andersson slutade vill jag säga att det var precis det som jag lyfte fram i mitt anförande. Vänsterpartiet vill att kyrkorna och de andra trossamfunden ska ha rätt att viga även homosexuella. Det var ju det som jag tog upp, och det ser jag som ett första steg. I framtiden kan vi sedan prata om den målsättning som Vänsterpartiet har, nämligen att inte blanda ihop juridik och religion. Vi vill precis som i de allra flesta andra europeiska länder ha en åtskillnad mellan dessa frågor.
Både i Belgien och i Nederländerna är det förbjudet för trossamfund att förrätta en vigsel om inte den juridiska akten först är genomförd av staten. Där finns det absolut inget motstånd. Tvärtom har vi insett att det till att börja med behövs att trossamfunden ska ha rättigheten att viga. Sedan får vi se hur trossamfunden kommer att hantera detta. Det kommer jag med spänning att följa.
Jag går så över till de andra saker som Yvonne Andersson tog upp. Jag kan inte låta bli att häpna över att Yvonne Andersson och Kristdemokraterna gång på gång osynliggör och underlåter att nämna att det faktiskt också finns barn med homosexuella föräldrar. Samtidigt lyfter Yvonne Andersson fram att det finns så många andra orsaker till att inte ändra på äktenskapets former. Men varför utestänga homosexuella från den sfär som Yvonne Andersson vill behålla för sig själv? Varför kan inte jag liksom Yvonne Andersson få del av det fantastiska äktenskapet som hon talar så varmt för? Varför ska jag stå utanför?