Herr talman! I mitt anförande tänker jag inledningsvis ta upp två frågor som inte dragit till sig lika stor uppmärksamhet som diskussionen om könsneutral äktenskapslagstiftning, men vi anser att de här frågorna också har stor betydelse för stora delar av befolkningen. De frågor jag tänkte beröra är makars egendomsförhållande och efterlevande makes arvsrätt. Jag kanske också ska tillägga att samma regler gäller för registrerade partner.
Reglerna om egendomsförhållanden inom äktenskapet har månghundraåriga traditioner. Motivet till rådande ordning har varit att skydda den ekonomiskt svaga parten och tillförsäkra denna en rimlig försörjning efter äktenskapsskillnad eller dödsfall.
Vid bodelning är i dag huvudregeln en hälftendelning av egendomen. Denna regel gäller all egendom, det vill säga egendom som part har med sig in i äktenskapet, egendom som part har förvärvat under äktenskapet och egendom som part erhållit i gåva eller genom arv. För att egendom ska undantas från bodelningen måste makarna antingen i eller före äktenskapet förordna att egendomen ska vara enskild eller så måste givaren eller arvlåtaren i gåvobrev eller testamente förordna att egendomen ska vara enskild.
Bakgrunden till den nuvarande ordningen är, som tidigare sagts, att man vill skydda den ekonomiskt svagare parten. Den ökande jämställdheten mellan könen och att huvuddelen av parterna är självförsörjande minskar behovet att som tidigare skydda den svagare parten. Det ökande antalet separationer gör också att betydelsen ökar av hur olika slags egendom fördelas. Huvudregeln att all egendom ska omfattas vid en bodelning anser vi bör ändras så att egendom som part tagit med sig in i äktenskapet och egendom som part erhållit i arv eller gåva ska vara enskild.
Den nuvarande ordningen medför att den givare eller arvlåtare som vill skydda mottagaren måste skriva ett gåvobrev med villkor att gåvan ska vara enskild eller ett testamente med liknande villkor. Om egendomen omfattas av bodelningen eller inte kan i vissa fall bero på slumpen.
Vi anser att den förändring som vi föreslagit skulle medföra att behovet av sådana handlingar avsevärt skulle minska. Vi skulle också få en modernare egendomsordning i äktenskapet.
En närliggande fråga är vilken egendom som ska omfattas av efterlevande makes arvsrätt.
Genom 1987 års lagändringar stärktes den efterlevande makens arvsrätt avsevärt. Finns bara gemensamma barn är huvudregeln att den efterlevande ärver all egendom, både sådan egendom som omfattas av giftorätten och sådan egendom som är enskild. Om äktenskapet hade upplösts genom skilsmässa hade den enskilda egendomen undantagits från bodelningen.
Denna skillnad är betänklig. Syftet med att förordna att egendom ska vara enskild är ju att skydda den enskilda egendomen mot den andres anspråk. Skyddsbehovet gäller oavsett om äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad eller genom att någon av makarna avlider. Ett enkelt exempel är att den ena maken vill undvika att en släktgård som har gått i arv i flera generationer plötsligen disponeras av den efterlevande makan som kan avyttra den och förbruka köpeskillingen.
Vi vill därför ändra ärvdabalken så att huvudregeln blir att den efterlevande maken endast ärver den egendom som omfattar den avlidne makens giftorättsgods. Naturligtvis skulle det stå var och en fritt att genom testamente förordna att även den avlidnes enskilda egendom ska gå i arv till den efterlevande makan.
Genomför vi de av oss föreslagna förändringarna har vi fått en modern och ändamålsenlig lagstiftning på detta område. Det är beklagligt att majoriteten inte ens vill utreda dessa frågor. Våra förslag ligger också väl i linje med det arbete som pågår inom det nordiska lagstiftningsarbetet.
Slutligen, herr talman, tänkte jag ta upp frågan om ersättning till vigsel- och registreringsförrättare. I denna fråga har, vad jag förstått, utskottet under lång tid varit ense om att det finns ett starkt behov av att öka ersättningen till vigsel- och registreringsförrättare. Vi har också under lång tid fått höra att regeringen överväger den här frågan och har därför kanske inte agerat kraftfullare. Nu får vi i dag reda på att regeringen tänker begrava den här frågan i den tilltänkta utredningen. Jag anser att detta är beklagligt och menar att det finns skäl - och frågan är också av så pass enkel beskaffenhet att det vore möjligt - att agera snabbare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 2.