Fru talman! För att jag inte ska glömma det i slu-
tet av anförandet yrkar jag redan nu bifall till försla-
get i betänkandet i sin helhet och därmed också av-
slag på samtliga reservationer.
Fru talman! Vi har debatterat idrottsfrågor ganska
många gånger under denna mandatperiod. Det är bra,
eftersom det är viktiga frågor och eftersom idrotten
omfattar så många människor i vårt land. Men denna
debatt blir också med största sannolikhet den sista
under denna mandatperiod, och därför kan det finnas
skäl att reflektera lite över vad som hänt under de
gångna åren. Jag tänkte göra detta och samtidigt läm-
na några kommentarer om de motioner och reserva-
tioner vi har att behandla i dagens betänkande. Det är
då naturligt för mig att ta min utgångspunkt i rege-
ringens proposition En idrottspolitik för 2000-talet.
I propositionen och sedermera även riksdagsbe-
slutet slogs idrottsrörelsens självständiga ställning
fast. Vi beslutade att idrottsrörelsen själv lägger fast
målen för sin verksamhet och att staten endast ska
ange de syften man har med sin bidragsgivning. Re-
dan då reserverade sig Moderaterna. På samma sätt
reserverar man sig i dag.
Det blir en lite konstig debatt om vi ska debattera
självständighet och lite mer självständighet. Jag frå-
gar mig också vad som ligger bakom följande for-
mulering i reservationen: "långtgående och detaljera-
de synpunkter på hur styrelserna bör se ut". Är det
formuleringen i propositionen att statsbidraget ska
stödja verksamhet som syftar till att ge kvinnor och
män lika förutsättningar att delta i idrottsverksamhet?
Tycker Moderaterna att det är ett felaktigt syfte med
statsbidraget? Tycker Moderaterna att det är felaktigt
att statens stöd till idrotten utvärderas på ett sådant
sätt att dess effekter för folkhälsan, jämställdheten
och integrationen kan bedömas? Är det så, då tror jag
att Moderaterna står helt ensamma.
Fru talman! Det finns fler syften med statsbidra-
get. Det ska stödja verksamhet som bidrar till att
utveckla barns och ungdomars intresse för motion
och idrott. Det ska göra det möjligt för alla människor
att utöva idrott och motion. Det ska främja integration
och god etik och det ska stödja verksamhet som bi-
drar till att främja en god hälsa hos alla människor.
Under de år som har gått sedan riksdagen fattade
sitt beslut kan vi se en fantastisk utveckling inom de
områden som poängterades i propositionen. Min
blygsamhet förbjuder mig att hävda att vårt beslut för
drygt två år sedan har haft en avgörande betydelse för
denna utveckling. Vad vi kan konstatera är dock att
idrottsrörelsen på ett mycket förtjänstfullt sätt har
arbetat inom just de områden som statsbidragen syf-
tade mot och att den gjort det i en enighet inom rörel-
sen.
Självklart tycker man även inom idrottsrörelsen
att det är viktigt med en ökad jämställdhet, att killar
och tjejer oavsett etniskt ursprung ska ha samma
möjligheter att vara med i en större gemenskap som
ger ett mervärde i uppväxten.
Fru talman! I idrottspropositionen lades grundste-
narna för den idrottspolitik vi socialdemokrater nu
för. Den första grundstenen handlar om att idrott
också är folkhälsa. Det är viktigt att lyfta fram idrot-
ten som en del av vårt folkhälsoarbete, inte minst mot
bakgrund av de rapporter som i dag kommer om t.ex.
unga människors övervikt, benskörhet och diabetes.
Detta har både idrottsrörelsen själv och regeringen
gjort under de gångna två åren.
Det finns en mängd exempel på samarbetsprojekt
mellan föreningar och förbund på den ena sidan och
landsting, kommuner och företag på den andra. Det är
projekt och delprojekt i vilka man klart uttalade att de
bara är början på en process. Alla har till syfte att
stärka folkhälsan och lägger tyngdpunkten på stöd till
barn och ungdomar. Det är i skenet av detta som jag
konstaterar att flera partier har väckt motioner om
folkhälsofrågor. Det har jag full förståelse för. Det är
oerhört viktiga frågor där det är självklart att de olika
partierna har behov av att uttala sin uppfattning.
Att man sedan går vidare och reserverar sig till
förmån för att idrotten ska få ett brett folkhälsoupp-
drag har jag mindre förståelse för. Idrotten har ett
brett folkhälsouppdrag. Det har framgått av våra
tidigare beslut, och det framgår tydligt av både regle-
ringsbrev och riktlinjer som utfärdas årligen.
Den andra grundstenen handlar om idrottsrörelsen
som en fri och självständig folkrörelse som fattar
egna demokratiska beslut. Jag har i min inledning
berört denna grundsten. Det finns ingen anledning för
mig att ytterligare fördjupa mig i detta. Idrottsrörelsen
är och ska förbli en fri och självständig folkrörelse.
Den tredje grundstenen handlar om elitverksamhet
och ett erkännande av att den till en del är en kom-
mersiell verksamhet. Samtidigt innebär det ett erkän-
nande av att elitverksamhet har en stor betydelse,
både som underhållning för de många människorna
men också som inspirationskälla för alla de som ännu
inte nått upp till elitnivå.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag beröra några
frågeställningar som jag tror är oerhört viktiga för den
framtida idrottsrörelsen.
För det första är det frågan om dopning. Som vi
alla vet lyckades vi inte i våra ambitioner att få den
internationella dopningsorganisationen WADA loka-
liserad till Stockholm. Det är synd men innebär inte
att vi ska arbeta mindre med frågan om att få en dop-
ningsfri idrott. Det är en fråga som är helt avgörande
för idrottens trovärdighet. Jag vet att idrottsrörelsen
själv och även regeringen gör betydande satsningar
både på kontroller och information inom området.
Vad som oroar mig är egentligen två saker. Det
ena är att enstaka fall har dykt upp bland yngre idrot-
tare. Det är helt oacceptabelt och ännu allvarligare än
när det dyker upp bland vuxna. Den andra är att re-
spekterade debattörer och idrottsintresserade männi-
skor som den förra miljöpartistiska riksdagsledamo-
ten Birger Schlaug börjar argumentera för att släppa
dopningen fri. Det är högst beklagligt och jag hoppas
verkligen att han inte uttrycker Miljöpartiets stånd-
punkt i denna fråga. Jag har inte uppfattat det så tidi-
gare, men jag tror att det vore välgörande om Miljö-
partiet här i kammaren klart deklarerade att detta är
en uppfattning som partiet inte står bakom.
Jag tror också att det är viktigt att alla länder som
står bakom WADA verkligen lever upp till de åta-
ganden man gör: att testerna fungerar, att man re-
spekterar en öppenhet kring resultatet av tester och
följer upp det med att avstänga fuskarna. Gör inte alla
länder det mister naturligtvis WADA sin trovärdighet
på sikt.
Det handlar också om de olika nationella och in-
ternationella förbundens tester. Att vissa förbund är
flitigare i testandet än andra kan innebära att man
också lyckas avslöja fler fuskare. Det kan naturligtvis
få till konsekvens att de flitiga förbunden kan få
stämpeln på sig att fler idrottare i deras förbund än i
andra fuskar. Här måste man komma fram till en
balans med den självklara målsättningen att alla fus-
kare ska avslöjas oavsett vilken idrott de represente-
rar.
Den andra frågan som enligt mig är viktig för id-
rottsrörelsen är tillgången på ideella ledare. Vi är alla
medvetna om vilken viktig roll de ideella ledarna har
för att vi ska kunna bibehålla och utveckla vår svens-
ka modell av folkrörelseidrott. Det är de som i hög
grad bär upp den svenska idrottsrörelsen. Men det är
inget lätt uppdrag, och uppdragen tenderar att bli
alltmer krävande. De formella kraven ökar och tiden
blir en allt knappare resurs. Här måste vi alla hjälpas
åt för att säkra idrottens viktigaste resurs.
Vi inom politiken kan säkert göra insatser som
gagnar nyrekryteringen. Det måste vi fundera över.
Framför allt måste idrottsrörelsen gå vidare på den
inslagna vägen och arbeta intensivt för att förmå både
tjejer och killar, män och kvinnor att våga och vilja ta
ett uppdrag i någon av landets alla idrottsföreningar.
Fru talman! Allra sist vill jag kort beskriva ett
TV-program i julas som gjorde mig varm i hjärtat och
som enligt mig visar hur fantastisk idrotten är. Pro-
grammet handlade om idrottsföreningen Grunden
BOIS och dess arbete med ett gäng handikappade
grabbar. Att se den entusiasm, den glädje, den för-
tvivlan, alla skratt och tårar som dessa grabbar fick
utlopp för i sitt idrottande berörde mig djupt in i
hjärteroten och visade att det inte bara är den yttersta
eliten som engagerar. Det är inte bara de tre pallplat-
serna som är det viktiga, vilket man förleds att tro så
här i OS-tider. Tack, TV-sporten, för detta fantastiska
reportage och tack, Thor Guttormsen, för ditt fantas-
tiska arbete med Grunden BOIS!