Fru talman! Lars Wegendal undrade om vi mode-
rater var ensamma om kritiken mot regeringen. Det
var vi nog inte. Jag vill erinra om att förre RF-
ordföranden, Arne Ljungqvist, använde hela ledarsi-
dan i tidningen Svensk Idrott just till att framföra
farhågor för regeringens klåfingrighet gentemot id-
rotten. Nog finns det grund för kritiken i detta avse-
ende.
Som jag sade i mitt anförande är det regering och
riksdag som har att ange syftet, men sedan har idrot-
ten själv att besluta och ta konsekvenserna av sina
beslut.
Jag tror att det förra året förekom elva ingrepp
från regeringen i idrottens självständighet. Det var
olika former av regleringar och pekpinnar. Det som
jag tyckte mest illa om var att man fick finansiera ett
EU-toppmöte som gick av stapeln i Gävle i maj före-
gående år. Det hade inte med idrotten att göra, utan
det var för att det skulle bli ett EU-toppmöte i Gävle-
borgs län.
Jag har dock en känsla av att det har blivit bättre.
Jag tror att det är färre pekpinnar just nu, så kritiken
lönar sig. Min fråga till Wegendal är: Har Wegendal
en känsla av att regeringen har blivit mer försiktig i
detta avseende?