Fru talman! Jag kan bara konstatera något som
också framgår av utskottets betänkande, nämligen att
det inte är länder utan städer som får olympiska spel.
Man ställer sig inte bakom Kina som nation och dess
förtryck av de mänskliga rättigheterna. Men om jag
hade fått rösta hade jag givetvis inte lagt min röst för
att OS skulle förläggas till Beijing.
Jag kan också konstatera att det har gjorts en rad
misstag. Jag tycker t.ex. inte att det är speciellt lämp-
ligt att man har OS just nu i Salt Lake City. Det finns
en rad saker att kritisera även i det amerikanska sam-
hället.
Men poängen är att det faktiskt är idrottsrörelsen
som avgör det här, i detta fall de olympiska kommit-
téerna. Vi kan givetvis tycka olika saker om detta,
men jag utgår fortfarande från att det vore mycket
märkligt om representanterna i den svenska olympis-
ka kommittén och i hela idrottsrörelsen som kommer
till Beijing inte skulle ta tillfället i akt att belysa vissa
grundläggande problem i det kommunistiska sam-
hället.
Jag tycker bara att det är en väldigt stor skenmoral
att Lennart Kollmats och Folkpartiet tycker att id-
rottsrörelsen ska vara ett slags ambassadörer för de-
mokrati och mänskliga fri- och rättigheter medan de
stora multinationella företagen inte tar några sådana
hänsyn när de förlägger stora investeringar till Kina.
Det är väl det största hyckleriet. Det effektivaste
skulle vore väl att hålla tillbaka investeringar så länge
man inte upprätthåller en viss nivå i inställningen till
Tibet eller till den egna befolkningen. Men vi hör
aldrig Folkpartiet ha några åsikter om att investering-
ar ska hållas tillbaka. Däremot ska idrottsrörelsen ta
på sig det kollektiva samvetet. Det resonemanget
håller inte, Lennart Kollmats.