Fru talman! Jag tänker ta upp fyra frågor inom id-
rotten: spontanidrottandet, breddidrotten - där elitise-
ringen av knatteidrotten kommer att ingå - fetman
och jämställdheten.
Först vill jag säga att det är få länder som erbjuder
en sådan mångfald av idrott och en så lätt tillgänglig
idrott som fallet är i Sverige. Idrotten ger friskvård,
engagemang, underhållning och gemenskap och har i
själva verket aldrig haft en större chans att växa och
vara samhällsnyttig än nu, när rapporter om ohälsa,
fetma och stillasittande avlöser varandra.
Men tyvärr har spontanidrottandet minskat de se-
naste åren, och det är alltmer så att barn som inte är
med i någon förening är fysiskt helt passiva på sin
fritid. Alarmerande undersökningar om ungdomarnas
fysiska status visar att 16-åringarna i vårt land har
blivit 3-4 kilo tyngre de senaste åren, och det är inte
muskelmassan som har ökat.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 3 under
punkten 5, där vi tar upp spontanidrottandet och le-
ken. Denna kräver nämligen närhet till grönområden.
Den närheten har just nu en tendens att minska i de
större städerna. Grönområden och även idrottsplatser
bebyggs. I Stockholm hotas Zinkensdamms idrotts-
plats av att bli bebyggd trots att 15 000 namnunder-
skrifter har lämnats in. Nu har frågan bordlagts till
efter valet.
I södra Hammarbyhamnen är det mycket osäkert
om det blir någon idrottsanläggning trots att man
bygger många bostäder, en helt ny stadsdel. Man
säger att marken är för dyr och så efterfrågad att man
förmodligen inte får plats med någon enkel idrotts-
anläggning. Byggandet ska komprimeras.
Fristående skolor kan i dag hänvisa till närliggan-
de parker i stället för att bygga egna gymnastiksalar.
Det blir naturligtvis en konflikt med de boende när
parkerna då tas i anspråk av andra än de boende, och
en park kan aldrig ersätta en gymnastiksal.
Ja, visst finns det skäl till att breddidrottandet
minskar där tillgängligheten minskar, men det är
kanske också så att den alltmer ökade elitiseringen av
knatteidrotten spelar in. Detta säger jag trots att vi i
målen i vårt betänkande om idrottspolitiken har sagt
att barn under tolv år ska hållas borta från elitträning.
Riksdagen har väldigt klart och tydligt uttalat att lek
för dem ska vara det dominerande inslaget.
Men utvecklingen går, som sagt, åt det andra hål-
let. Jag undrar vad regeringspartiets företrädare har
för kommentar till den här utvecklingen.
Jag skulle så vilja gå över till skolan och säga att
den vanligaste anledningen till att bli beviljad frånva-
ro från idrotten i skolan i dag är medicinska grunder.
Hela 43 % åberopar medicinska skäl. Fler flickor än
pojkar beviljas frånvaro. Det här ger flera signaler.
Först och främst är idrottslektionerna dåligt anpassa-
de till flickornas önskemål och krav. Men också and-
ra frågor kommer in.
12 % av dem som begär frånvaro anger t.ex. över-
vikt som skäl. Menar man då på skolorna att övervik-
tiga barn inte behöver gymnastik? Det här måste man
verkligen forska vidare i, så att verkligheten går ihop
här. Oavsett om man tycker att det är viktigt att reso-
nera om idrott och lek i skolan i antal timmar, varje
dag eller hur man nu räknar, så måste vi ändå vara
medvetna om att Sverige har minst antal idrottstim-
mar i skolan i hela Europa. Det här är ju en attityd
som tränger igenom och som inte underlättar för
idrottsläraren att få status på skolan.
Vi har flera reservationer här, men för att spara tid
kommer jag inte att yrka bifall till dem. Vi har reser-
vationer tillsammans med andra partier, bl.a. när det
gäller jämställdhetsarbetet, så att flickor och pojkar
får jämlika träningstider. Det går åt det hållet, men
vägen tycks vara väldigt lång. Insatserna mot de do-
kumenterade sexuella trakasserierna måste också
verkligen komma i gång.
Men jag väljer faktiskt att yrka bifall till ytterliga-
re en reservation tillsammans med Folkpartiet, och
det är reservation 13 under punkt 19.
Den här reservationen handlar om OS i Kina. Jag
tycker att det är intressant att Peter Pedersen säger att
han förutsätter att Kina kommer till rätta med de
mänskliga rättigheterna till OS 2008. Det är intressant
att kunna förutsätta det, för vad jag förstår går ut-
vecklingen åt helt motsatt håll. Den man som står
bakom den fruktansvärda situationen i Tibet i dag,
som Lennart Kollmats har redogjort för, den man som
stod för dessa utrensningar och som lade grunden för
det kulturmord som nu sker, han tippas bli Kinas nya
premiärminister.
Vad vi parlamentariker fick höra när vi var i
Daramsala var att uppfattningen när man gav Kina
olympiska spelen var att världen sanktionerade Kinas
politik och att världen ger Kina rätt att tolka mänskli-
ga rättigheter på sitt sätt.
Jag hoppas att alla, oavsett om man är aktiv i id-
rottsrörelsen eller om man åker dit som privatperson,
som regeringsrepresentant eller vad man nu åker dit
som - det gäller alla i hela världen - påtalar Kinas
brist när det gäller att respektera de mänskliga rättig-
heterna. Ett exempel är ju det som har hänt senast nu i
dagarna med falungongrepresentanter som blir miss-
handlade och torterade i fängelser. Så tolkar vi icke
mänskliga rättigheter enligt FN, och detta bör alla,
oavsett vad man representerar, passa på att ta upp om
man besöker OS.