Fru talman! Det är väl helt uppenbart att det är rätt
tid att debattera idrotten nu när den i stort sett är på
var mans läppar. Men några större framgångar syns
inte, utan vi får titta på vårt västra grannland och
glädjas över deras framgångar.
Idrotten fångar ett stort intresse hos väldigt många
när den utövas på elitnivå, men det finns också väl-
digt många aktiva och ledare i denna folkrörelse på
en helt annan nivå. Jag tror att det är så att genom att
vi nästan alla har utövat idrott på ett eller annat sätt,
har vi också synpunkter på resultat och på orsaker till
uteblivna framgångar. Det är ungefär som med sko-
lan, vi har alla erfarenheter och därmed ett slags legi-
timitet att ha synpunkter. Det är bra, för det är ju så
det ska fungera.
Om vi nu tar i beaktande de uteblivna framgång-
arna i OS tycker jag, i motsats till Roy Hansson, att
det måste kännas bra för regeringspartierna att vi inte
kan anklaga dem för dessa. Det är viktigt med idrot-
tens självständighet i förhållande till staten. För att
detta ska kunna utvecklas måste det ske genom en fri
och obunden folkrörelsen. I huvudsak är det så, med
några undantag som Roy Hansson pekade på.
På en punkt har regeringen glädjande nog backat.
Jag tog häromåret upp kritik mot att anslagen till
Sveriges olympiska kommitté enligt regeringen borde
gå direkt dit från staten. Men nu har regeringen av-
stått från den direktkopplingen till sig själv och låter
Riksidrottsförbundet göra fördelningen. Det är bra.
En återkommande punkt som ligger mycket högt i
rangordningen över väsentliga uppgifter för idrotten
är, som vi har hört av hittillsvarande debatt, folkhäl-
sodelen. Trots idrottens framgångar som folkrörelse,
kommer den ena rapporten efter den andra om att
försoffningen, inte minst bland de unga, ökar i Sveri-
ge. Man känner sig nästan desperat när sådana rik-
stäckande rapporter kommer, eftersom konsekvenser-
na blir en sämre hälsa både på kort sikt och på långt
sikt, både fysiskt och psykiskt.
Jag hoppas att alla opinionsyttringar som kommer,
oberoende av varifrån de kommer - här har det varit
en stor enighet i dag - påverkar t.ex. skolan så att den
tar till sig kritiken mot att det är för lite fysiska akti-
viteter under veckan för eleverna.
Målen för undervisningen måste vara tydliga. Och
här, fru talman, tror jag i hög grad på en samverkan
mellan skolan och idrottsrörelsen. Det måste bara gå
att samverka än mer till gagn för våra ungdomars
hälsa.
Idrottens omfattning och mångfald påverkar gi-
vetvis beteendemönster och attityder och kan, förut-
om till en förbättrad hälsa, medverka till ökad jäm-
ställdhet genom att vara ett föredöme. Här finns en
medvetenhet, och rapporter tas fram. Men resultaten
har fortfarande inte förbättrats nämnvärt.
Utskottet pekar i sin skrivning på en studie som
visar att andelen kvinnor i specialidrottsförbundens
förbundsstyrelser har fördubblats under 90-talet.
Dessvärre skedde fördubblingen i början av 90-talet.
Sedan 1997 har andelen kvinnor i styrelserna sjunkit
från 27 % till 26 %, och målet är onekligen minst
40 %.
Det är fortfarande inte sällan - det har vi också
hört här i dag - som det kommer rapporter om att
tjejer får sämre träningstider än killar, att typiska s.k.
flickidrotter får stå tillbaka i förhållande till pojkid-
rotter vid planering av anläggningar. Även om det är
så tycker jag inte att vi behöver socialisera hästarna.
Men jag tror trots allt att tendensen är på rätt väg
genom en aktiv ofta förekommande opinionsbildning.
Vi har också en reservation tillsammans med
Miljöpartiet om sexuella trakasserier. Utskottet skri-
ver att Riksidrottsförbundet tillsammans med specia-
lidrottsförbunden ska utveckla en handlingsplan. Det
är bra, men det är inte sagt när det ska ske. När jag i
dag gick in på Riksidrottsförbundets hemsida stod det
i alla fall ingenting om det. Det är mot den bakgrun-
den som vi finner det angeläget att påtala att den här
handlingsplanen måste komma i gång snart.
Så åter till OS, men i en annan form. Det var med
stort beklagande som vi i Folkpartiet tog del av att
Kina fick ansvaret för OS år 2008. Det händer fortfa-
rande så mycket elände ur demokratiska synpunkter
och sker brott mot mänskliga rättigheter i det landet
att det är orimligt att Kina ska arrangera ett OS. Jag är
medveten om tidigare historiska misstag i den vägen,
men för det behöver man väl inte upprepa misstagen.
Vi var några från kammaren som besökte det ti-
betanska exilparlamentet och deras exilregering i
norra Indien för en dryg månad sedan. Som ni vet är
Tibet ockuperat av Kina sedan 1949, och deras både
andlige och världslige ledare, Dalai lama, har tvingats
i landsflykt sedan mer än 40 år. Vid samtal med offi-
ciella företrädare för tibetanerna och också med före-
trädare för NGO var det tydligt att de var mycket
besvikna på att Kina fått OS. Det innebär att regimen
så att säga accepteras och t.o.m. belönas. Samtidigt
kommer vittnetsbörden om att trycket på det tibetans-
ka folket åter ökat i Tibet. Det sker en planerad utrot-
ning, vill jag säga, av tibetansk kultur och av det
tibetanska språket och en folkomflyttning från Kina
till Tibet som gör att det i dag är fler kineser än tibe-
taner i landet.
Det finns mycket mer att säga om den ockupatio-
nen. Men det kom fram en hel del om det här under
den utrikespolitiska debatten häromdagen, så jag ska
inte förlänga den här debatten med den delen. Från
Folkpartiet hade vi dels hoppats att Kina inte skulle få
OS, dels att åtminstone Sveriges representant skulle
uttala sig klart mot detta, men vi blev besvikna i båda
fallen.
Nu vill vi ställa ett tydligt krav på att SOK i kon-
takterna med Kina inför sommar-OS 2008 ska arbeta
för demokratisering och införande av mänskliga rät-
tigheter där. Det går inte att blunda för vad regimen
har för sig både mot sitt eget folk och mot ett ockupe-
rat folk. Även om Kina får ett sommar-OS, även om
de kommer med i WTO och alla andra internationella
organisationer, ska vi på alla plan med fredliga medel
påverka regimen att demokrati och mänskliga rättig-
heter är värden som egentligen är grunden för
mänsklig gemenskap.
Utskottet lutar sig mot att det på SOK:s hemsida
står: "Nu kommer världens blickar att vara riktade på
Peking och Kina i sju år. Allt kommer att nagelfaras
och de kinesiska politikerna kan räkna med tuff be-
vakning av världens medier." Så långt är det väl bra,
men SOK kan ju inte leva på vad medierna kan tän-
kas skriva utan måste själv agera i den riktning som
jag har angett nu.
Peter Pedersen säger att idrottsrörelsen är klok
nog att klara detta utan pekpinnar och att vi i Folk-
partiet inte är logiska i förhållande till vårt ställ-
ningstagande om en självständig idrottsrörelse. Men
jag anser att det är ett berättigat undantag, för som jag
tidigare sade är demokrati och mänskliga rättigheter
en grund för mänsklig gemenskap.
Det är märkligt att Peter Pedersen egentligen bara
kritiserade formen och lät innehållet och intentioner-
na vara. Men det är kanske för svårt för en vänster-
partist att kritisera den kinesiska kommunistregimen.
Fru talman! Jag står slutligen givetvis bakom
samtliga våra reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag bara bifall till reservation 13 under
punkt 19.