Fru talman! Jag tror inte att idrottsrörelsen eller
den svenska olympiska kommittén har något emot att
vare sig jag eller Lennart Kollmats anför våra syn-
punkter. Det kan möjligtvis i någon mån påverka
dem. Men vi kan inte å ena sidan säga att idrotten ska
vara självständig i förhållande till politiker och stat, å
andra sidan börja göra undantag från detta. Gör vi ett
undantag kan vi också hitta ett nytt. Det är det allvar-
liga i sammanhanget, som vi får leva med.
Lennart Kollmats menar ytterst, även om han inte
säger det, att de svenska idrottarna egentligen inte
borde delta i dessa olympiska spel. Gör de det skulle
de inte få några pengar av staten, för vi kan inte an-
vända skattepengar till detta.
Jag tycker att Lennart Kollmats väldigt snabbt tog
sig förbi argumentet att de stora multinationella före-
tagen, svenska och andra, liksom också ministrar åker
i väg och propagerar för hur viktigt det är med han-
delsutbyte mellan Sverige och Kina eller mellan USA
och Kina. Det händer i princip ingenting på det områ-
det. Om vi ska ta upp en diskussion om mänskliga
rättigheter borde tonvikten ligga på dessa företag, inte
på idrottsrörelsen, som inte har detta som sin huvud-
sakliga uppgift. Sedan är det jättebra om också id-
rottsrörelsen lyfter fram dessa frågor, och det är jag
också övertygad om att den gör.