Fru talman! Jag tror att idrottspolitiken kommer
att hamna i en massa utskott. Det senaste som Birgitta
Sellén tar upp kommer att hamna i skatteutskottet, om
man ska diskutera det. I vår motion Ubu346 kom det
första och det tredje yrkandet att hamna i kulturut-
skottet och det andra, som handlar om idrott och
fysisk aktivitet i grundskolan, i utbildningsutskottet.
Birgitta Sellén var inne på idrott och skola. Det
finns en fara i att man upprätthåller sig vid något
slags timexercis. Man diskuterar bara att ha fler id-
rottstimmar i skolan. Det är inte mig emot, kan jag
säga. Men jag tror inte att det löser alla problem.
Dessutom visar det sig att rektorn, med de timmar
som vi har till förfogande i dag, kan spela upp och
ned om viljan finns på den enskilda skolan. Där kan
man märka en väldigt stor skillnad från län till län
och t.o.m. från skola till skola i en och samma kom-
mun.
Anser Centerpartiet att det här med antalet id-
rottstimmar är det absolut viktigaste, eller är det att få
alla som finns på en skola, oavsett som man undervi-
sar i SO eller tyska, att bidra till någon form av fysisk
aktivitet varje dag även utanför idrottstimmen? Det
hjälper inte att öka eller minska antalet idrottstimmar
om man inte kan få eleverna att komma dit. Bara en
så banal sak som att man lägger idrottstimmen på ett
sådant sätt att de unga killarna och tjejerna inte hinner
duscha efter idrottstimmen utan att komma för sent
till SO-timmen och få skäll av den läraren. Då väljer
man att inte delta. Det finns en rad olika enkla saker
som man skulle kunna vidta i dagens skola för att
höja idrottsämnets status utan att vi enbart hamnar i
exercisen om det ska vara 500 timmar eller 510. Jag
tror nämligen inte att de tio extra timmarna har någon
avgörande betydelse sett över nio år, utan det är in-
ställningen till vad vi vill att man ska göra i skolan.
Vi i Vänsterpartiet vill att det ska vara mer fysisk
rörelse. Hur vill Centerpartiet lösa det här?