Fru talman! Folkhälsan kommer att bli en viktig
valfråga. Med tanke på att så många är förtidspensio-
nerade och att rehabiliteringskostnaderna rusar i höj-
den är det naturligt att lyfta de här frågorna och att
försöka hitta möjligheter att stoppa upp den negativa
utvecklingen.
Egentligen är det inte så svårt att se vad som ska
göras. Lek, rörelse och idrott måste bli ett naturligt
och dagligt inslag i barnens uppväxt. För att skapa
förutsättningar för det måste idrott få ökad status i
grundskolan.
Det gäller att få goda vanor redan i unga år. Om
timplanen tas bort i skolan skapas det fler möjligheter
i skolorna att få ett ökat antal idrottstimmar. Det är ett
önskemål som inte minst idrottslärarna har framfört
under många år. Det är idrottslärarna som först ser
hur dålig muskulatur våra ungdomar har. De har
kunskapen och vet hur man ska bygga upp friska och
sunda kroppar. Låt oss ta till vara deras kunskaper
och ge våra barn en friskare framtid.
Mycket av idrottsutövandet kan utföras utomhus,
och då inte bara på idrottsanläggningar. Mycket av
motionsträning kan göras där det finns grönområden.
Det är därför viktigt att tänka på när vi planerar bo-
stadsområden att det måste finnas annat än asfalt.
Grönområden har stort värde även för avkoppling,
vilket också är viktigt för människans välbefinnande
och påverkar folkhälsan positivt.
Vi anser att det behövs ett åtgärdsprogram som
har till syfte att öka den fysiska aktiviteten och då i
första hand för barn och ungdomar. Därför, Peter
Pedersen, yrkar jag också bifall till reservation 4
under punkt 6.
Fru talman! Jämställdhet är en fråga som vi ofta
talar om. Nu blir det lite repetition av vad Dan
Kihlström nyss har lyft fram vad gäller jämställdhet,
men repetitioner skadar aldrig, det bara befäster hur
viktig saken är. Inom idrotten är det viktigt att pojkar
och flickor får likvärdiga träningsmöjligheter. Alltför
ofta får flickor de obekväma träningstiderna i idrotts-
hallarna. Kommunerna prioriterar ofta anläggningar
som gynnar pojkarnas idrottsintresse. Det finns ofta
många fotbollsplaner och hockeyrinkar i en kommun,
medan det är brist på ridhallar, precis som det kom-
menterades i ett replikskifte nyligen. Kommunerna
kan mycket väl bekosta ridhallar likaväl som de be-
kostar hockeyrinkar osv., medan däremot hästarna i
ridhallarna kan vara privatägda.
För att förbättra möjligheterna för flickor att få
stöd och hjälp med elitinsatser behövs att en hel del
annat också förbättras. Det behövs fler kvinnliga
ledare. Regeringen har förvisso avsatt pengar för att i
samverkan med SISU utbilda fler kvinnliga ledare.
Det är väldigt positivt, och jag hoppas innerligt att det
kommer att bli en lyckad satsning.
Idrottsledare har, förutom ett stort ansvar för att
träna upp ungdomar rent sportsligt, också en fostran-
de uppgift. Genom idrotten lär man sig rent spel. Dels
ska man följa reglerna inom idrotten, dels gäller det
att förmedla kunskaper om hur kroppen reagerar vid
olika dopningsmedel. Dessutom behöver ungdomar
uppträda på ett schyst sätt mot sina kamrater.
Riksidrottsförbundet har tagit på sig ett stort an-
svar för det. De startade redan 1999 med etiksatsning
som gick under namnet Starta vågen. Nu har Riks-
idrottsförbundet sagt sig redo att fortsätta att bygga
upp en grundläggande basverksamhet för de id-
rottsanknutna och sociala frågorna.
Det är bra, och jag hoppas verkligen att de mäktar
med det. Utskottsmajoriteten har stor tilltro till att
Riksidrottsförbundet i samarbete med SISU ska klara
av detta uppdrag. Jag har också stort förtroende både
för Riksidrottsförbundet och för SISU. Det enda som
oroar mig är att studieförbundens frysta anslag ska
göra det svårt att genomföra alla de uppdrag som
åläggs SISU. Jag har sett siffror på hur antalet studie-
timmar minskar inom SISU som en följd av frysning-
en. I mitt län Västernorrland har antalet studietimmar
minskat från ca 42 000 år 1999 till ca 37 000 timmar
2001. Jag har också sett en lista på de olika länen i
landet. De flesta visar på en markant minskning av
studietimmar, t.ex. Dalarna, Gotland, Gästrikland,
Jämtland, Östergötland.
Fru talman! Handikappidrotten i Sverige är fram-
gångsrik, och våra duktiga handikappidrottare har
tagit många medaljer i internationella sammanhang
och naturligtvis också i nationella. Men en del id-
rottsklubbar klagar över att de inte har tillräckligt bra
möjligheter att hjälpa de handikappade. Det kan bero
dels på att de saknar kompetenta ledare, dels på så
banala saker som att deras anläggningar inte är han-
dikappanpassade. Föreningar som äger sina anlägg-
ningar själva saknar ofta ekonomi för att just handi-
kappanpassa sina anläggningar.
Av den anledningen har Centerpartiet sagt att vi
vill ha en utredning för att se över möjligheten att
införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler.
Likaväl som det finns anslag för allmänna samlings-
lokaler för att bl.a. handikappanpassa bör det vara
möjligt för föreningsägda idrottslokaler att söka såda-
na speciella pengar. Den lilla summa som finns i dag
på 6 ½ miljon är alltför liten. Därför tycker jag att det
behöver utredas.
Jag står bakom alla våra reservationer, men jag
yrkar bifall bara till reservation 4.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att säga nå-
gonting om OS jag också. Vi har pratat väldigt myck-
et om hur viktigt det är att värna breddidrotten. Det
tycker jag att vi är ganska duktiga på här i Sverige.
Det anslås mycket pengar till det. Men hur är det
sedan med våra elitidrottare? Hur tar vi hand om dem
när de börjar tjäna pengar? Ja, vi vet att de flesta vill
stanna här i Sverige, men för många är det dessvärre
svårt på grund av skattereglerna. Det är kanske det vi
ska skylla på för att vi inte har fått alltför många
medaljer. De vill inte tjäna så mycket pengar. Vi
måste ge förutsättningar.