Herr talman! Riksdagen skall i dag fatta beslut i ett
ärende som är av största betydelse för ett mycket
viktigt område inom kulturen, nämligen filmen. Jag
kommer i mitt inlägg att ta upp frågan om stöd till
filmkulturell verksamhet och import av vuxenfilm.
Den 1 januari 1993 började ett nytt filmavtal att
gälla. Det var ett filmavtal som alla verksamma
inom området länge hade fått vänta på.
Regeringens försening av ärendet skapade en så
stor osäkerhet att det inte är någon överdrift att
säga att den svenska filmproduktionen under en
lång tid var så gott som obefintlig.
Nu kan det konstateras att filmavtalets former för
förhandsstöd och efterhandsstöd har skapat vissa
problem. Vi har nu i enighet i utskottet
uppmärksammat detta och hoppas att frågan får en
lösning. I propositionen föreslår regeringen också
att den s.k. filmkulturella verksamheten inte längre
skall vara en del av filmavtalet, trots att
Filminstitutet klart uttalat att man ansåg att staten
och branschen, liksom tidigare, bör dela på
ansvaret för såväl filmproduktion som den
filmkulturella verksamheten.
Budet i propositionen var att staten tar över
ansvaret för finansieringen av den filmkulturella
verksamheten. Motiveringen var bra. Man ville
särskilt poängtera vikten av att det filmkulturella
området skulle garanteras en kontinuitet och en
säkrare intäktsutveckling än vad ett inordnande
under ett marknadsberoende avtalsförhållande
medger.
Men nu i efterhand vet vi vad de orden var värda.
Nu skär kulturministern i anslagen och detaljstyr
styrelsens verksamhet.
Vi socialdemokrater föreslår ett större anslag till
filmkulturell verksamhet än regeringspartierna. Vi
föreslår en höjning av anslaget med 3,5 miljoner
kronor. Jag vill understryka skrivningen i vår
motion om att Filminstitutets styrelse själv skall få
prioritera hur dessa medel skall användas. Jag är
naturligtvis glad att vi i utskottet har kunnat enas
om att man på Filminstitutet är så pass kompetent
att man kan besluta om var besparingarna eller
utgiftsökningarna skall läggas inom denna
anslagspost.
Herr talman! När det gäller importen av vuxenfilm
vill jag yrka bifall till vårt förslag om att
Filminstitutet åter skall tillåtas importera film för
vuxna. Detta förslag har vi återkommit med flera
gånger. Vi anser att det finns mycket välgrundade
skäl för att ändra på riksdagens tidigare beslut.
Dessutom kan man nu konstatera att andra
filmimportörer inte har lyckats fylla det tomrum
som riksdagens beslut skapade.
Vi har i dag ett utbud av filmer som i hög grad
domineras av de stora filmländernas produktion.
Riksdagen beslöt också om att vissa ökade resurser
skulle ges till övriga kvalitetsimportörer av
långfilmer för att på så sätt möjliggöra för dessa att
ta hem film från udda länder och därmed ersätta
den import som Filminstitutet tidigare hade
bedrivit.
Med facit i hand ser vi i dag att så inte har skett. De
ökade resurserna har i stället använts till en
nödvändig minskning av risktagandet vid de olika
företagens redan befintliga import. Det har främst
skett ute i Europa. Detta var inte riktigt meningen.
Mångfald och kvalitet är begrepp som
kulturministern ofta använder. Men det tycks inte
gälla för vilka filmer som filmpubliken skall ha
möjlighet att se.
Herr talman! Naturligtvis står vi socialdemokrater
bakom våra reservationer i detta betänkande, men
för att spara kammaren tid yrkar jag bifall endast
till reservationerna 1 och 2.