Herr talman! Sveriges regering fattade ett beslut
den 21 juni 1993 om att inga bosnier kan skickas
tillbaka till Bosnien. Denna praxis gäller än i dag.
Men avvisningshotade bosnier med kroatiska pass
med hemvist i de fria områdena riskerar att skickas
tillbaka dit med den svenska regeringens goda minne.
Därmed bryter regeringen mot sin egen praxis. Om
Leif Blomberg litar på dubbelbottnade försäkringar
från den kroatiska regeringen, varför litar han då inte
också på innebörden i en förordningstext som funnits i
snart två år?
Invandrarministern och Utlänningsnämnden kan
helt lagligt ompröva beslutet. Var finns viljan? Asyl-
rätten får inte ersättas av asylbörsen.
Jag tror på beskeden, men de är ju tvetydiga. Hur
kan svenska regeringen anse att de bosnienkroater
som inte ges flyktingstatus i Kroatien har sitt skydds-
behov tillgodosett? Kroatiska regeringen upprepar
gång på gång beskedet att det inte erbjuds någonting i
Kroatien - varken bostad, sjukvård, skolgång eller
någonting annat. Däremot erbjöds en "frivillig" gratis
resa till Bosnien-Hercegovina.
Jag tycker att det är bra att vi har axlat ett ansvar,
men det gäller att dela bördorna med Kroatien. Vi vill
även repatriera dem som det är möjligt att repatriera
när den dagen kommer - när situationen ser annorlun-
da ut.
Många med mig skäms i dag för att vara svensk i
denna situation. Det är en stor skam för Sverige och
svenska folket att vi avvisar människor - vuxna och
barn - som så uppenbart riskerar att direkt skickas ut
som soldater. Familjen riskerar att skickas till ett
krigsområde.
Det står så här i brevet: Enligt den kroatiska rege-
ringens direktiv till SIV i Kroatien - alltså deras in-
vandrarverk - skall bosniska flyktingar som avvisas
från tredje land och påträffas i republiken Kroatien
avvisas med betald resa till Hercegovina och där om-
besörjas av deras flyktingomsorg.
Men detta gäller inte de serbkontrollerade områ-
dena utan de andra områdena. Det är ganska tydligt
vad detta brev egentligen säger. Det är inte alls så att
flyktingarna kan få skydd, utan det är motsatsen som
gäller.