Herr talman! Sverige är det enda land i Europa
som avvisar bosnier med kroatiska pass. Det bekräftar
chefen för FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, i
Sverige, Lennart Kotsalainen.
Orsaken till den svenska regeringens inställning är
uppenbarligen att hela frågekomplexet fått bli en strikt
juridisk angelägenhet. Det är bosnier vi talar om, och
bosnier kan Sverige inte sända tillbaka. Men de här
bosnierna fick helt enkelt kroatiska pass av den kroa-
tiska regeringen. På så sätt kunde man undgå de vi-
sumkrav som införts i olika länder, av skäl som jag
inte här skall gå in på. Så visst har Kroatien skuld i
det som hänt, och visst har Kroatien ansvar!
Mot den bakgrunden kan man förstå att Sveriges
regering ställer krav på den kroatiska regeringen. Men
frågetecknen i det här ärendet är legio.
Invandrarverkets, utlänningsnämndens och rege-
ringens hårda avvisningslinje motiveras av en skriftlig
garanti från den kroatiska regeringen som det rått en
del oklarheter omkring. Det har funnits mycket kritik.
Till slut blev kritiken så stor att myndigheterna fann
för gott att överlämna några ärenden till regeringen
för vägledande praxisbeslut.
Herr talman! Att ett av regeringens s.k. praxisä-
renden gällde en barnfamilj från en serbockuperad ort
där fadern deserterat från den militära organisationen
HVO är uppseendeväckande. Det är litet märkligt att
beslutet i detta enskilda ärende inte kritiserats hårdare.
Det verkar om som fokus mera riktats mot regering-
ens inställning i stort till hela kollektivet på 5 000
personer. En del har ändå satt fingret på en öm punkt
när man konstaterat att invandrarministern efter rege-
ringsbesluten förnekat att några desertörer fanns med i
de familjer som berördes av praxisärendena. Här
behövs ett klarläggande från invandrarministern i
dagens debatt.
Även när det gäller bosnien-kroater som inte är
desertörer finns det anledning att inte nu avvisa dem.
Om inte enbart juridiska utan även humanitära aspek-
ter vägs in, menar jag att de borde få tillfälligt uppe-
hållstillstånd i Sverige. Alternativet är att verkställig-
heten av avvisningsbesluten skjuts upp. De många
osäkra faktorerna i Kroatien talar för att man inte
skall hasta fram med det här ärendet.
Dessa människor som har sökt en fristad i Sverige
kräver inte att få stanna här för alltid. De ber oss,
bildligt talat på sina bara knän, att få stanna här i
landet tills läget i deras område stabiliserats - ett
område i vilket alla internationella fredsstiftande
organisationer har misslyckats totalt. Att välja avvis-
ning nu är ett synnerligen illa valt tillfälle.
Det rapporteras om mobilisering i Kroatien. Lan-
det är krigshärjat, och en fjärdedel av landet är ocku-
perat av serbiska styrkor.
FN-truppernas fortsatta närvaro är osäker. Bara
detta gör att det är för mig obegripligt att regeringen
står fast vid sina avvisningsbeslut i dagsläget.
Herr talman! Samtidigt som regeringen i Kroatien
garanterar mottagandet av bosnien-kroaterna från
Sverige ingår samma regering avtal med Bosniens
regering om att sända tillbaka så många som möjligt.
Motstridigheten i budskapen oroar många, men up-
penbarligen inte Sveriges invandrarminister.
Kroatiens utrikesminister upprepar garantierna
från höstbrevet. Ambassadören i Stockholm försäkrar
att detta gäller. Men flyktingministern och tjänstemän
på invandrarverket i Kroatien ger andra signaler. De
dubbla signalerna oroar många, men uppenbarligen
inte invandrarministern.
Invandrarministern har sagt att bosnien-kroaterna
inte får avvisas av Kroatien. Jag vill fråga invand-
rarministern om det räcker med löftet att de inte skall
tvingas med maktmedel att återvända. Invandrarmi-
nistern har också sagt att de måste få ett värdigt mot-
tagande. Vad innebär kravet på värdigt mottagande?
Kroatien har ca 385 000 flyktingar och ett dagligt
inflöde av nya flyktingar. Man kämpar också med
försörjnings- och bostadsproblem. De som inte får
flyktingstatus kommer inte att få ekonomisk eller
medicinsk hjälp. De kommer inte heller att få hjälp
med bostad. Är det ett värdigt mottagande? Kommer
de i praktiken att ha något annat val än att antingen bo
på gatan eller återvända till Bosnien-Hercegovina?
Herr talman! Jag vill avslutningsvis citera vad en
katolsk kardinal sade nyligen vid ett Sverigebesök:
"Alla har rätt att bo i sitt eget hem och skall kunna
återvända dit. Men så länge det inte är möjligt skall de
inte skickas ut i den stora osäkerheten.
Herr talman! Att vi inte kan hjälpa alla behövande
i hela världen är inget skäl för att inte ge tillfälligt
skydd till de 5 000 bosnienkroater som finns i vårt
land.