Herr talman! Jag konstaterar när jag lyssnar på in-
vandrarministern att jag knappast får svar på de frågor
som jag har ställt. Jag ser ingen möjlighet att tillföra
något nytt i detta anförande. Jag måste upprepa de
viktiga frågor jag har ställt utan att få några svar på.
Jag har tagit upp å ena sidan garantierna till Sveri-
ge, å andra sidan avtalet med Bosniens regering. Var-
för bedöms det ena som mer seriöst än det andra?
Intentionerna är mycket tydliga i avtalet med Bosnien,
även om avtalet ännu inte är offentliggjort. Det skall
tydligen göras på fredag.
Samma motstridighet finns inom den kroatiska re-
geringen - mellan olika ministerposter. Vad är det
som gör att utrikesministerns ord väger tyngre än
flyktingministerns ord när det gäller hur dessa männi-
skor kommer att tas om hand i landet? Flyktingminis-
tern har t.o.m. talat om transitvisum i Kroatien i detta
sammahang.
Avtalet med Bosnien och flyktingministerns och
Invandrarverkets uttalanden pekar entydigt på att
trycket kommer att bli oerhört hårt på dem som åter-
vänder och inte får flyktingstatus.
Det går an att raljera om vad som kan vara en ac-
ceptabel nedre gräns för levnadsnivå. Men invand-
rarministern har inte klargjort vad "värdigt mottagan-
de" skall stå för. Vad står det svenska kravet om vär-
digt mottagande för? Jag tänker speciellt på gruppen
som inte får flyktingstatus.
Är det riktigt att de inte kommer att få några socia-
la rättigheter? Är uppgifterna om att de inte kommer
att få någon ekonomisk eller medicinsk hjälp eller
hjälp med bostad riktiga? Är detta värdigt mottagan-
de? Vad är det för oavvisliga krav som regeringen
kommer att ställa i förhandlingar? Det blir väl för-
handlingar med den kroatiska regeringen? Att brevet
har offentliggjorts av ambassadören i Stockholm är
väl inte nog? Vad är de svenska oavvisliga kraven
värda när det gäller värdigt mottagande?