Herr talman! Den debatt som nu pågår om de ca
5 000 personer med kroatiska pass, flertalet från
Bosnien, sätter fingret på en av svensk flyktingpolitiks
uppenbara svagheter, oförmågan att fatta snabba be-
slut och ge tydliga signaler till omvärlden.
Det har nu hunnit gå en ganska lång tid sedan des-
sa människor kom. Efterhand som månaderna gått har
de invaggats i en falsk säkerhet om att de trots allt
skall få stanna i Sverige. Sådana rykten har florerat i
gruppen med jämna mellanrum. Senast i samband
med valrörelsen förekom rykten att en ny regering
eventuellt skulle kunna ändra på den tidigare rege-
ringens beslut. Därför blir de slutgiltiga besluten när
de väl kommer så traumatiska för människor. Det är
det här som är så djupt inhumant med vår hantering
av asylsökande. Vi tar så lång tid på oss att fatta be-
slutet och sänder därmed oklara signaler till omvärl-
den och försvårar ett återvändande till hemlandet.
Redan när de första bussarna kom till södra Sveri-
ge för drygt ett år sedan, med den nu aktuella grup-
pen, stod det klart för den ansvariga myndigheten
Invandrarverket att det inte fanns grund för uppe-
hållstillstånd. Trots det tog det tid innan Sverige fick
fram sådana signaler till Kroatien som innebar att de
organiserade resorna stannade upp. Under tiden man
höll på med detta hann många påbörja resan och an-
lända till Sverige.
Förra våren diskuterades situationen i Kroatien.
Den föregående regeringen och den dåvarande ansva-
rige ministern i fyrklöverregeringen beslöt den 26
maj, precis som den nuvarande ministern konstatera-
de, att det inte fanns grund för tillstånd, eftersom de
kunde få skydd i Kroatien. Nu ett antal månader sena-
re har även den socialdemokratiska regeringen fattat
samma beslut efter ytterligare kontakter med Kroati-
en.
Jag delar i grunden den uppfattning som regering-
en har redovisat i sakfrågan. Kroatien har skrivit un-
der Genèvekonventionen och flyktingkonventionen,
och man har påtagit sig ett ansvar genom att dela ut
pass och medborgarskap till dessa människor. Därmed
har man också enligt de internationella konventioner-
na en skyldighet att ge dessa människor ett skydd.
Herr talman! Detta är en grupp som innehåller
många individuella öden. Det finns anledning att
verkligen fullfölja den individuella prövningen. Även
om merparten av dessa människor kan få skydd i
Kroatien kan det finnas individer som av olika anled-
ningar ändå har ett skyddsbehov som går utanför det
som Kroatien kan ge. Jag tycker därför att det är vik-
tigt att poängtera den individuella prövningen av
ärendena.
Herr talman! Jag är däremot litet mer kritisk till
formerna för hur regeringen har hanterat beslutet. När
man valde att inte offentliggöra brevet från Kroatien
skapade man en situation där det blev misstänksamhet
och tvivel kring beslutsunderlaget. Jag tycker över
huvud taget att den form vi har när det gäller att hem-
ligstämpla handlingar i flyktingpolitiken ibland leder
till motsatt effekt, dvs. i stället för att öka trovärdighet
skapar vi misstänksamhet och tveksamhet om innehål-
let i vår flyktingpolitik.
Centerns uppfattning är att vi generellt sett måste
vara öppnare och använda hemligstämpeln i mindre
omfattning när det gäller det underlag på vilket vi
fattar beslut i flyktingpolitiken. Det gör det möjligt att
föra en öppnare och sakligare debatt om vår asylpoli-
tik.
Herr talman! Enligt min uppfattning har Kroatien
påtagit sig ett stort ansvar för dessa människor genom
att sälja pass och medborgarskap. Det är möjligt att
man då inte fullt ut förstod innebörden i det man gjor-
de när man delade ut passen. Men av de uttalanden
som i dag kommer från ansvariga företrädare från
Kroatien tror jag att man inser sitt ansvar och är be-
redd att leva upp till det, enligt de uppgifter och för-
säkringar man har lämnat till den svenska regeringen.
Men man har samtidigt också insett att man har
försatt sig själv i en omöjlig situation. Landets resur-
ser räcker inte till för att leva upp till utställda åtagan-
den. Det är därför man ger ifrån sig så motstridiga
signaler, och det är därför man vädjar om stöd och
hjälp. Det reser naturligtvis ett antal frågor om hur vi
skall hantera den nuvarande situationen. På vilket sätt
kan vi hjälpa Kroatien? Under vilka former kan ett
återsändande ske till Kroatien? När kan ett återsän-
dande ske?
Herr talman! Vi har under den senaste tiden kun-
nat se hur många människor i vårt land har engagerat
sig mycket starkt för denna grupp. Svenska kyrkan
med ärkebiskopen i spetsen och andra kyrkor och
samfund har starkt engagerat sig och sagt att de är
beredda att ta ett ansvar för dessa människor.
Detta är någonting vi skall ta fasta på i den här de-
batten. Jag vill gärna sända över den signalen till
invandrarministern. Låt oss utnyttja kyrkornas och
samfundens engagemang i den fortsatta hanteringen
av den här frågan. Vi har länge talat om att vi i den
svenska flyktingpolitiken skulle utnyttja de frivilliga
organisationerna och låta dem ta ett större ansvar i
flyktingpolitiken.
Det finns nu en möjlighet att göra det. Jag tycker
därför att ministern skall inleda diskussioner med
Svenska kyrkan, kyrkorna i övrigt, samfunden och
frivilligorganisationerna om hur de skulle kunna med-
verka i ett värdigt återsändande. Det skulle vara att
inte bara ta ett moraliskt ansvar utan också ett prak-
tiskt och ekonomiskt ansvar för det som nu måste ske
efter att regeringen har fattat sitt beslut.