Herr talman! Jag blev uppringd av en förtvivlad
mamma häromdagen. I hennes 16-årige sons klass
hade eleverna diskuterat lag och rätt i förhållande till
ett människoliv. När de utifrån värdet av ett männi-
skoliv diskuterade avvisningarna av bosnier med
kroatiska pass sade ungdomarna: vi får vänta och se
hur mycket ett liv är värt; det talar Blomman snart om
för oss.
Det är de signalerna om mänskligt liv som svensk
flyktingpolitik ger i dag. Det är detta som denna de-
batt ytterst handlar om. Hur vi handskas med de
mänskliga rättigheterna gentemot dem som söker
skydd hos oss är den absoluta kärnan i frågan om vad
ett människoliv är värt. Det är vårt förhållande till de
mänskliga rättigheterna som ger våra unga människor
normerna för hur de skall förhålla sig till andra. Det är
hur vi värderar mänskliga rättigheter i förhållande till
avvisningarna av bosnier med kroatiskt pass som
avgör om Sverige är en nation som värnar allas
mänskliga rättigheter.
Vänsterpartiet har begärt att denna debatt skall
ordnas i riksdagen. Vi har gjort det eftersom vi är
många som upprörs av hur asylrätten, som finns med i
FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, suc-
cessivt undergrävs i Sverige.
Regeringen har i tre vägledande beslut den 16 feb-
ruari förklarat att det inte finns någon anledning att
anta att bosnier med kroatiska pass inte skulle beredas
skydd i Kroatien. Det finns ingen påtaglig risk för att
dessa kroatiska medborgare mot sin vilja tvingas delta
i väpnade konflikter, säger regeringen och hänvisar
till ett brev från Kroatiens utrikesminister Granic. I
dag vet vi vad som står i brevet.
Kroatiens flyktingminister Rebic har meddelat att
60 000 bosniska flyktingar skall repatrieras till den
bosnienkroatiska federationens område från april till
årets slut. Hans pressekreterare Radic meddelade att
repatrieringen också innefattar dem som avvisas från
Sverige och att den genomförs för att man bl.a. av
försvarsskäl skall öka den bosnienkroatiska befolk-
ningen numerärt. I går såg vi representanter för Bos-
nien-Hercegovina och Kroatien skåla i champagne för
att fira överenskommelsen av repatrieringen av
50 000 bosnier med kroatiska pass.
Dessa nya uppgifter ger anledning att ifrågasätta
värdet av de åberopade garantierna om skydd i Kroa-
tien. De bosnier med kroatiska pass som nu avvisas
från Sverige till Kroatien kommer med stor sannolik-
het inte att kunna undgå att hamna i Bosnien, det
Bosnien till vilket Sverige har deklarerat att det är
uteslutet att avvisa någon, det Bosnien från vilket
många av dessa människor bär med sig fasansfulla
krigsupplevelser och från vars armé många av de män
som skall avvisas en gång har deserterat.
De svenska frivilligorganisationer och kyrkor som
gjorde en delegationsresa till Zagreb, Split, Mostar
och Capljina i oktober förra året anser att risken är
överhängande att dessa människor skickas vidare till
Bosnien-Hercegovina - inte med hot eller fysiskt
tvång utan genom att alla deras möjligheter till för-
sörjning och uppehälle undanröjs.
För Ivan Vulic - chef för socialkontoret i staden
Capljina, 30 km söder om Mostar i Bosnien-
Hercegovina - är det självklart att återvändande män i
vapenför ålder skall kallas in till tjänstgöring i HVO,
den bosnienkroatiska armén. Det är dessa män och
alla avvisningshotade vapenföra bosniska män med
kroatiska pass och deras anhöriga som den här debat-
ten handlar om - dessa människors mänskliga rättig-
heter.