Herr talman! Kroatien har ambitionen att vilja till-
höra den västliga kulturkretsen och önskar bli involve-
rat i den europeiska integrationsprocessen. Kroatien
har på olika sätt klargjort att man är beredd till åta-
ganden för att leva upp till en godtagbar standard när
det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, flykting-
politik, m.m.
Det är dock helt uppenbart att Kroatien är utsatt
för ett mycket stort flyktingtryck och att landets resur-
ser är mycket begränsade. Delar av Kroatien är ocku-
perade av Serbien.
UNHCR, som är FN:s flyktingorgan, gör stora
flyktinginsatser i området i samverkan med EU och
enskilda länder och organisationer.
I Tyskland lär det finnas ca 50 000 bosnienkroater
i samma situation som dem som befinner sig här.
Tyskland avser såvitt jag förstår att genomföra ett
återsändande, oklart dock exakt hur och när.
Frågan är nu om de asylsökande bosnienkroater
som finns i Sverige skall beviljas uppehållstillstånd
tillfälligt eller permanent. Denna fråga innehåller en
stor laddning, och många är känslomässigt starkt
engagerade, vilket är mer än förståeligt.
Vi moderater har noga övervägt frågan i hela dess
vidd och försökt göra en bedömning i ett helhetspers-
pektiv. Vi konstaterar följande vad gäller i första hand
asylskäl:
De asylsökande är huvudsakligen kroater som
kommer från Bosnien. Dessa har erhållit pass av
Kroatien, troligen i många fall för att ges möjlighet att
ta sig vidare till tredje land, eftersom många länder,
bl.a. Sverige, inte har visumplikt för kroatiska med-
borgare men har det för bosniska medborgare. Kroati-
en har säkerligen på så sätt haft som syfte att lätta
något på sina interna flyktingproblem.
Kroatien har nu sagt sig vara berett att ta emot
dem som har kroatiska pass och ge skydd och uppe-
håll, och man har gjort åtaganden som delgivits rege-
ringen i Sverige. Någon flyktingstatus är Kroatien
uppenbarligen inte beredd att ge de återvändande som
kommer från s.k. säkra områden i Bosnien. Någon
avvisning vidare till Bosnien kommer enligt uppgift
inte att ske. Det är dock säkert så att åtskilliga ändå
väljer att ta sig vidare in i Bosnien-Hercegovina.
Enligt uppgifter som föreligger har risken för
krigsoperationer från kroatiskt håll minskat. Unprofor
kommer att finnas kvar. Den kroatiska krigsmakten är
sannolikt för svag för att inleda någon offensiv. Man
lider i och för sig inte brist på personal, utan snarare
på materiel av olika slag.
Vissa mobiliseringsövningar sker regelmässigt för
att hålla i gång beredskapen. Kroatiska ambassadören
har meddelat att inga av dem som kan komma att
avvisas blir aktuella för tjänstgöring i krigsmakten.
Praxisbeslut har fattats både av den förra och den
nuvarande regeringen beträffande bosnienkroaternas
asylskäl. Vi moderater har ingen anledning att nu göra
en annan analys av situationen än den som regeringen
gör.
Enligt vår bedömning, som är densamma som den
tidigare regeringens och den nuvarande regeringens,
finns inte skyddsbehov som berättigar till asyl enligt 3
kap. utlänningslagen, låt vara att det kan föreligga
asylskäl i enskilda fall.
Föreligger det då humanitära skäl att bevilja uppe-
hållstillstånd? Det finns givetvis humanitära skäl som
kan åberopas. Jag är i likhet med många andra berörd
av den rent mänskliga dimensionen. Jag har följt
frågan i snart ett år och har tagit del av enskilda per-
soners öden.
Mottagningsförhållandena i Kroatien är minst sagt
påvra. UNHCR har såvitt jag förstår inte sagt nej till
avvisning, men vädjat att avvisningen skall ske på ett
sätt som Kroatien kan klara.
Sverige brukar åberopa vikten av bördefördelning,
och man kan med fog säga att Kroatien bär en stor del
av bördorna. Men Sverige är dock bland de länder
utanför närområdet som förhållandevis gjort det
största åtagandet när det gäller insatser med anledning
av de tragiska effekterna av det forna Jugoslaviens
kollaps. Detta gäller både insatser i närområdet och
beviljande av uppehållstillstånd för flyende till vårt
land.
Vad som skall anses utgöra humanitära skäl är nå-
got som regeringen kan avgöra. Över tiden har en rad
beslut fattats där humanitära skäl har åberopats för att
låta större grupper stanna. Ett helhetsperspektiv måste
kunna anläggas och rätt signaler måste kunna ges.
Man måste kunna förena ställningstagande med hu-
manism och realism.
Konsistens och likabehandling över tiden är vikti-
ga inslag för att ge respekt för en långsiktigt hållbar
flykting- och invandringspolitik. Flyktingpolitiken
måste i längden huvudsakligen bedrivas utanför Sve-
riges gränser i samverkan med andra länder och inter-
nationella organisationer och koncentreras till krisom-
rådenas närhet. En flyktingpolitik som ständigt inne-
bär permanent uppehållstillstånd för stora grupper
med livstidsintegration som mål är i längden inte
möjlig.
Från moderat utgångspunkt vill jag göra följande
ställningstagande. Avvisningsbeslutet skall även fort-
sättningsvis stå fast. Avvisning bör om möjligt ske i
samverkan med Tyskland, UNHCR och Kroatien och
kan kombineras med vissa insatser för ett värdigt
mottagande. Försäkring måste ges av Kroatien att
återvändande får en rättslig position som berättigar till
skydd och uppehåll i korrekta former. I avvaktan på
att närmare överenskommelser träffas om hur avvis-
ningarna skall genomföras bör inga avvisningar ske.
Utlänningsnämnden har möjlighet om nya om-
ständigheter inträder att återigen sända s.k. praxisä-
renden till regeringen eller fatta beslut som avviker
från tidigare praxis. Kan Kroatien inte leva upp till
sina deklarerade åtaganden måste visumtvång införas
för kroatiska medborgare. Tack, herr talman.