Herr talman! Nyheterna i morse berättade om all-
män mobilisering i Kroatien. Den omfattar alla män
över 17 års ålder, även flyktingar kan komma att
omfattas. Vi vet att spänningen i området stiger dag
för dag. På fredag löper Unprofors mandat ut utan att
något slutligt beslut om förlängning har kunnat fattas.
Spänningen mellan Kroatien och Krajina ökar också
dag för dag. I Bosnien är den vapenvila som förhand-
lades fram före jul i praktiken bruten.
Jag vill vara väldigt precis i den fråga vi nu disku-
terar. Vi vet att Leif Blomberg har ett svårt arbete. Vi
vet också att Sverige inte ensamt kan klara flykting-
problemen i det forna Jugoslavien. Vi kräver heller
inte från Folkpartiets sida att de bosnier med kroatiska
pass som lever i Sverige skall få permanent uppe-
hållstillstånd. Vi har framfört ett enda krav: Avvisa
inga bosnier till Kroatien så länge läget är så extremt
svårbedömt och instabilt som det är just nu.
I avslutningen av invandrarministerns anförande
talas om att den svenska regeringen utgår ifrån att
inga avvisningar sker om risk föreligger att dessa
flyktingar förs vidare från Kroatien till Bosnien eller
inkallas till krigstjänst. En rad bedömare har kommit
till en annan slutsats än Leif Blomberg och regeringen
när man har diskuterat huruvida just den risken är stor
eller liten.
Den kroatiska regeringens brev, som har spelat så
stor roll i diskussionen, anses av den svenska rege-
ringens representanter vara klart, men var och en som
läser det inser att det kan tolkas på flera sätt. Beske-
den från den kroatiska regeringen är ju inte heller på
något sätt entydiga. Vi vet att det nyligen har träffats
ett avtal mellan Kroatien och Bosnien om repatriering
av flyktingar som nu lever i Kroatien; de skall överfö-
ras till Bosnien.
Leif Blomberg uttalar i någon av dagens tidningar
att han anser att det är självklart att kroatierna avser
att ta hand om de flyktingar som nu är aktuella i
Kroatien; Kroatien kan inte ta hand om dem någon
annanstans än i Kroatien, säger han. Det är en miss-
uppfattning av läget i området. Kroatien och Bosnien
har en federation. De samarbetar relativt nära, och de
har som sagt just ett avtal om att överföra flyktingar
från kroatiskt område till bosniskt.
Alla som hört mig tala om Bosnien i denna kam-
mare vet att jag anser att de strider som Bosnien för är
mer rättfärdiga än de som deras fiender för. Från
Folkpartiets sida stöder vi Bosniens rätt att leva och
har respekt för de åtgärder man vidtar för att uppnå
det syftet, särskilt i ljuset av omvärldens svek mot
landet. Då kan man kanske tycka att det är egendom-
ligt att jag tycker att de som har flytt från medverkan i
dessa krigshandlingar skall ha en humanitär behand-
ling i Sverige. Jag tycker ändå att det borde vara en
självklar följd av den humanitära flyktingpolitik som
jag anser att Sverige skall föra att människor som
åberopar krigsvägran som skäl skall kunna få stanna i
Sverige, om man bedömer risken som stor att de
kommer att inkallas eller utsättas för repressalier. När
jag går igenom det material vi har för att bedöma just
den frågan tycker jag att det är uppenbart att de ris-
kerna är betydande.
Över huvud taget måste man ställa frågan, hur
mycket besked från regeringar är värda vid en sådan
här bedömning. Av tidningarna i dag framgår det
också att Kroatiens ambassadör i Sverige bekräftar att
det självfallet finns ett strategiskt motiv både för kroa-
terna och bosnierna att flyktingar återvänder och på
det sättet motverkar den etniska rensning som framför
allt serberna har bedrivit. Många av de här männi-
skorna har ju flytt från regeringar. Frågan är då om
försäkringar från just regeringar skall väga så tungt i
vår bedömning.
Låt mig till sist säga att omvärlden har svikit
Exjugoslavien på många sätt. Jag håller helt med dem
som säger att detta problem först och främst måste
lösas i området. Jag menar att omvärlden har gjort
alldeles för litet för att hjälpa till med det. Till dessa
svek riskerar nu ytterligare ett att fogas, nämligen att
Sverige kommer att behandla dessa flyktingar på ett
mycket inhumant sätt.