Herr talman! Om det visar sig att de tas ut till
krigstjänst måste Invandrarverket ompröva, säger
statsrådet Blomberg. Men vad skall vi då göra med
dem som har tagits ut till krigstjänst? Skall Blomberg
åka ner själv och hämta dem?
Den departementsdelegation som sänts ut till Zag-
reb redovisade i fredags i förra veckan sina intryck
och vad överläggningarna med företrädare för den
kroatiska regeringen ledde fram till: "Den information
som lämnades vid delegationens besök och som be-
kräftades på högsta nivå av utrikesminister Granic
innebär ingenting nytt i förhållande till den bedöm-
ning som lades till grund för regeringens beslut den
16 februari. Delegationen har inte nåtts av någon
information om att någon som avvisats från Sverige
mot sin vilja eller med något slags tvång sänts vidare
till områden inne i Bosnien-Hercegovina. Det innebär
att den asylrättsliga grunden för regeringens beslut
inte har förändrats."
Jag har i dag redovisat olika internationella re-
kommendationer som Sverige borde bemöda sig bätt-
re om att följa. Jag har redovisat förordningar och
föreskrifter som reglerar medborgerliga rättigheter i
Kroatien. Jag har läst upp brev från en bosnisk man
som avvisats från Sverige och som, därför att Kroati-
en inte kunde ge honom "basic human standards",
dvs. tillfredsställa grundläggande mänskliga behov,
tvingades utnyttja de bussbiljetter han erbjöds av
kroatiska myndigheter. Det var en man som definitivt
hade skyddsbehov i Bosnien.
Varför nås inte statsrådet Blomberg eller departe-
mentsdelegationen av denna information? Varför når
denna information bara mig och frivilligorganisatio-
ner, kyrkor och massmedier?
Att Sverige i avvaktan på överläggningarna i
Stockholm med representanter för Kroatien tills vida-
re avstår från att verkställa avvisningsbesluten för
bosnier med kroatiska pass räcker inte. De 5 000
bosnierna med kroatiska pass måste få lugn och ro.
Sverige borde därför inställa alla avvisningar också
till Kroatien så länge risken för uttagning till
krigstjänstgöring finns kvar.
Enligt United Nations Committee for Human
Rights den 28 mars mobiliseras nu 17-åringar. I det
läget är det omöjligt att avvisa vapenföra män och
deras anhöriga oavsett vad de aviserade förhandling-
arna får för resultat. Så länge det finns risk för att
kriget i Bosnien och Kroatien åter tar fart måste alla
bosnier med kroatiskt pass få en fristad i Sverige.
Regeringen gör ett stort nummer av att den har fått
löfte om att inte någon mot sin vilja eller med något
slags tvång skall sändas tillbaka till Bosnien. Men det
handlar inte om fysiskt tvång, utan det är avsaknaden
av möjlighet att överleva i Kroatien som gör att män-
niskorna tvingas tillbaka till Bosnien.
När kriget bröt ut i Kroatien var tekniker från Saab
på plats för att montera och installera nya vapensys-
tem. Att Sverige har varit en storexportör av vapen till
det dåvarande Jugoslavien ger Sverige ett extra mora-
liskt ansvar i den rådande situationen.
Jag vill avsluta mitt sista inlägg med att återigen
citera Vinko Pavlovic: "Det är svårt att leva i skräck
hela tiden och se alla dessa tragedier - jag har aldrig
förstått politiken som mördar för jag vill inte mörda
eller bli mördad. Jag hoppas att ni kan hjälpa mig för
jag betraktas av ena sidan (BiH) som fiende och den
andra sidan (HVO) tvingar mig att mörda eller bli
mördad själv, jag vill inget av det här. Jag vill leva ett
fridfullt liv med min familj och det gör man inte här."