Fru talman! Det är bra att vi är aktiva i EU-
sammanhang, och jag har också följt med i det. Där
diskuterar man olika tekniska lösningar som ska
komma föräldrarna till hjälp. Det är chips och allt
möjligt så att man ska kunna påverka vilket program-
utbud ens egna barn får se. Men då är det viktigt att vi
också gör det här hemma. Jag förstår inte riktigt var-
för kulturministern inte vill kommentera det här med
ljudsignalen eftersom det nu har funnits i radio- och
TV-lagen i ett antal år att så ska ske.
Risken är stor att toleranströskeln för våld hela ti-
den ökar. Man kan bara gå till sig själv och se det.
Vissa saker skrattar man nästan åt som man tyckte
var fruktansvärda. Det blir en tillvänjning vid ett ökat
våld. Eftersom många av de andra kanalerna nästan
frossar i det är det klart att också public service på-
verkas av det.
Därför tycker jag att det känns viktigt med marke-
ringar. Vi har inte gjort någon ny markering den här
gången. I propositionen finns det ingen ny markering
angående våldsutbudet, utan det är samma som fanns
tidigare. Efter det arbete som Marita Ulvskog har
varit pådrivande i inom EU tycker jag att det borde ha
kunnat komma någonting mera här. Inte minst tycker
jag att det här med Våldsskildringsrådets uppgift hade
kunnat komma fram för länge sedan. Man skulle
kunna bidra till att kanalisera den oro som finns och
också komma den till mötes på ett helt annat sätt än
man har möjlighet att göra i dag.